Mensblödningar har ansetts vara orena och en anledning att isolera kvinnor. Förlossningar med utdragna timmar av smärta har ansetts vara ett straff för att Eva "lurade" den stackars Adam att äta av äpplet.
Än i dag är mens belagt med en märklig tystnadskultur som gör att framför allt unga kvinnor isoleras med sina funderingar och problem.
När religionens grepp om oss lossnat har ängslighet och ointresset stannat kvar. Det mesta med kvinnokroppen har ansetts som "naturligt" eller pinsamt att prata om och inte behövt nån forskning. Det är ju som det är liksom.
Det går framåt även här, kunskap om sjukdomar som endometrios ökar och större insatser görs för att faktiskt bota och lindra hur kvinnor påverkas av sina kroppars naturliga processer. Likaså med förlossningsskador som i vissa fall förstört kvinnors underliv (och liv), detta ses inte längre som en naturlig konsekvens av att föda barn utan något som faktiskt går att både förebygga och behandla.
Klimakteriet är fortfarande belagt med enorm okunskap och en flora av myter som det läggs alldeles för stor vikt vid som om de vore sanningar. Klimakteriet är en naturlig process i de flesta kvinnors liv men dess konsekvenser – som kan pågå i över tio år – är inte av Gud givna och kan leda till ohälsa och sänkt livskvalitet.
I väldigt många fall är kvinnor utlämnade till att hitta hjälp och stöd hos varandra eller i ovetenskapliga metoder och tvivelaktiga (och svindyra) kosttillskott. Inom vården är man inriktad på att utesluta medicinska orsaker till varför en kvinna mår så dåligt trots att hon inte är "sjuk".
Just klimakteriet är också ofta kopplat till svårhanterlig viktuppgång. Man lever som vanligt men plötsligt lägger man på sig depåer av fett lite här och var. Som om inte kampen mot hormonerna vore nog.
Och här kommer vi in på ännu ett tabu och tillstånd som är obegripligt ointressant för vården men desto större för diverse entreprenörer som ser en närmast outsinlig potential att tjäna pengar på människors lidande. Denna lukrativa marknad för att möta människors jakt på hjälp med sin övervikt.
Man blir beklämd när man läser om att det finns beprövade läkemedel som rekommenderas av forskarna men att dessa inte ingår i högkostnadsskyddet och att det läkemedel med mest beprövad effektivitet inte ens används i Sverige.
Här finns en utbredd uppfattning att fetma är självförvållad och att man helt enkelt får skärpa sig. Inga piller kan trolla, men att inte använda det stöd som faktiskt finns är helt enkelt dumt med tanke på alla konsekvenser för både individer och samhället som övervikt ofta leder till.
Lyckligtvis går forskningen även här framåt, men än så länge dominerar fettskammen och det största utbudet av erbjudanden om hjälp finns fortfarande i obskyra dieter, svält och penningslukande piller.
Alla vet att övervikt är kopplat till en rad diagnoser som sänker livskvaliteten för individen samtidigt som de belastar vården så intresset för förebyggande och stödjande insatser borde vara stort.