Hur har de haft under den senaste tiden, de som följt denna uppmaning även när omständigheterna förbistrats? Hur väl har Regionen röjt väg för sina lydiga cyklister?
När fallen snö lämnas oåtgärdad så packas den av alla sorters trafikanter som ändå behöver ta sig fram, med eller utan hjul. Tillsammans med växlingar mellan plusgrader och minusgrader har man snart ett underlag som är både knaggligt och halt, svårt att hantera både för den som försöker transportera sig och för den som ska försöka röja blandningen av snö, is, modd och slask.
Fördelen för som kör bil är ändå att man vilar på fyra hjul och inte behöver bekymra sig över balansen. Värre är det för den som rullar fram på två hjul eller för den som går till fots. Om bilen dessutom, i strid med Regionens önskemål, är utrustad med dubbdäck så har man goda möjligheter att ta sig till sin destination utan olyckshändelser. Om man lyckas ta sig från bilen till det slutliga målet.
Regionen har också starka synpunkter kring att gotlänningarna borde åka mer med kollektivtrafiken. Men det innebär ju inte att man sett till att kollektivtrafikens hållplatser har varit lättillgängliga och halkfria. Och kollektivtrafiken går ju sällan exakt från där man är eller exakt dit man ska. Vägen till och från hållplatserna kan bli vanskliga.
Jag har trots allt viss förståelse för hur hög beredskap man kan ha för snöröjning på en ö där snö och verkligt vintrigt väglag är återkommande men oregelbundna företeelser. Jag har upplevt många nästan snöfria vintrar sedan jag flyttade till ön. Någon avvägning måste man göra mellan perfektion och ekonomiska realiteter.
Men med den avvägning som Regionen har valt så önskar jag ändå att Regionen varit mindre förmanande mot medborgarna om vilka privata val de borde göra. Det gäller både vilket färdmedel man bör välja och om det ska förkomma dubb på de däck man utrustar bilen med.
När man gör sina val är det nog klokt att granska vad Regionen gör, snarare än att lyssna på vad den säger.
Man ska heller inte glömma att det inte bara är snöröjning som kostar. Dålig snöröjning kan också vara dyrt, i mer än ett avseende. Jag minns en jul för ett par decennier sedan – inte på Gotland. En del av den tillbringade jag tillsammans med min mor på en akutmottagning, efter att hon halkat och brutit armen när hon försökte ta emot sig i landningen. I väntrummet tillsammans med oss väntade ett tjugotal andra damer som hade ungefär samma skada som de fått på ungefär samma sätt.
Frakturer är dyra. Det krävs inte så många för att kostnaden ska motsvara tämligen omfattande snöröjning. Och det innan vi ens inkluderat det mänskliga lidandet i jämförelsen.