Ingen har väl glömt att Ulf Kristersson tog förintelseöverlevaren Hedi Fried i handen och lovade att inte ge Sverigedemokraterna något inflytande över regeringspolitiken. ”Han bedyrade att han aldrig, aldrig kommer gå med på något samröre med SD. Han lät mycket övertygande. Vi skildes åt i god vänskap” har Hedi Fried sagt till DN.
Under valrörelsen lovades att Kristersson och hans sida skulle rädda julen med ett maxtak på elkostnaderna. Bränslepriserna skulle sänkas med närmare 10 kronor per liter vid pump och mycket mer som senare har visat sig inte vara så viktigt när det kommer till kritan.
Nu senast är det idrottsrörelsen som känner sig svikna av Kristersson. Under valrörelsen lovade Moderaterna att idrottsrörelsen skulle få 250 miljoner kronor årligen för att satsa på föreningar i utsatta områden. Nu när budgetförslaget är framlagt visar det sig att satsningen stannade vid 100 miljoner. En av ledarna som Kristersson tog i hand vet i dag hur tomt ett handslag kan kännas efteråt. Nu när handslaget visar sig inte vara värt det som lovades.
Om man vill bryta nyrekryteringen till gängen är idrottsföreningar i de utsatta områdena en bra väg att gå. Oavsett idrott kan det ge barn och unga en sysselsättning som ger dem kraft att tacka nej till gängen. Ledare som i dag gör ett jättearbete såg de utlovade pengarna som ett ljus i tunneln. De skulle kunna ge än bättre villkor, än bättre möjligheter att ta tillvara barn och ungdomars sökande efter gemenskap och ett sammanhang där de betyder något. Men nu är tunneln mörkare.
Det är visserligen en minoritetsregering som styr landet, även om regeringsunderlaget, i form av de fyra Tidöpartierna, har en majoritet. Alla partiers vallöften kan inte genomföras, men när Kristersson under valrörelsen så tydligt påpekade att hans sida var överens och att kampen mot gängkriminaliteten stod högt på deras dagordning känns löftet till idrottsrörelsen rätt givet.
Men det finns andra saker som Tidöpartierna prioriterade före kampen mot nyrekryteringen till gängen. Den borttagna plastpåseskatten kostar 500 miljoner och den sänkta skatten på snus minskar statens inkomster med omkring 130 miljoner kronor för 2024 och 800 miljoner för 2025. Så visst fanns det utrymme för de utlovade 250 miljonerna.
Det är prioriteringarna som Tidöpartierna gör man kan diskutera. Detsamma med de löften som Kristersson och resterande partier i regeringsunderlaget slängde sig med under valrörelsen.
Frågan man kan ställa sig är om det fortfarande finns någon som vågar lita på Ulf Kristerssons löften?