"Äntligen spricker det finanspolitiska ramverket" utbrast en lycklig Göran Greider då han medverkade i SVT under gårdagens sändningar med anledning av budgeten. Ett ramverk med regler från 90-talet, påminde han om, som för att stryka under hur förlegat det är.
Det var på 90-talet vi upplevde ett statsfinansiellt haveri och ett valutahaveri samtidigt. Då skapade vi det ramverk som skulle förhindra att det hände igen. Och det har tjänat oss väl, genom lågkonjunkturer och finanskriser. Men somliga har glömt vad vi lärde oss då. Nu tycks ramverket bli ett av pandemins många offer.
Nu under pandemiåret finns det anledning att avvika från strikt budgetdisciplin. Men tydligen var det så skönt att få expandera utanför det finanspolitiska ramverket att regeringen nu, tillsammans med sina stödpartier, ratar alla sådana hänsyn.
Nationalekonomen professor John Hassler fick av SVT en rak fråga om det nu är motiverat att lägga en så här expansiv budget och gav ett mycket rakt svar:
– Nej!
Läget är nu, menade han, radikalt annorlunda än för ett halvår sedan. Då hotade en brutal depression, en ekonomi i fritt fall. Så är det inte nu. Läget har normaliserats. Normala krav borde ställas på politiken, på budgeten och på den förslag regeringen lägger.
Greider har aldrig velat veta av någon återhållsamhet. Budgetreglerna som ska skydda oss har han alltid sett som ett onödigt hinder för nya och större offentliga utgifter. Och nu har han fått en regering som han kan identifiera sig med och en budget som han ser som "en socialdemokratisk seger", även om han också "avskyr att den innehåller onödiga skattesänkningar".
Jo, skattesänkningarna är väl en del av Centerpartiets och Liberalernas pris. Att få komplettera en ansvarslös utgiftsbudget med skattesänkningar som, i det här sammanhanget, eller bristen på sammanhang, blir lika ansvarslösa som alla nya utgifter. Budgeten är ett resultat av två i grunden oförenliga agendor. I stället för att man ska behöva kompromissa så får alla allt. Vart är vi på väg?
Trots beredskapen att spendera så misslyckas regeringen och dess stödpartier med att adressera den kanske mest angelägna frågan just nu. Att vi borde föra en kamp mot den organiserade kriminaliteten glömdes bort. Skjutningarna och sprängningarna hördes väl inte, när de stängde säkerhetsdörrarna om sig för att bedriva budgetförhandlingar. Brottsutredningar får vänta och dömda får inte plats i fängelserna. Inte bara polisen utan även åklagarmyndigheten och kriminalvården skulle behöva väsentligt utökade resurser. Men det blir det ingenting med.