Svensk ekonomi går på lågvarv och hushållen kämpar med en tuff ekonomisk verklighet. Men istället för att ta sitt ansvar i den ansträngda situationen skyller Riksbanken ifrån sig.
Vice riksbankschef Per Jansson varnar för att fortsatta sänkningar av styrräntan kan hotas om livsmedelspriserna fortsätter att stiga. Räntan kan till och med höjas om livsmedelspriserna inte går ner. ”I ett dåligt scenario kan sådana förändringar innebära att framtida räntesänkningar försenas eller, i värsta fall, att räntan under en period måste höjas igen”, säger han till SvD (13/11).
Riksbankstoppens analys är undermålig. Livsmedelspriserna är del av en global dynamik som ligger utanför svenska aktörers kontroll. Det finns väldigt lite som pekar på att priserna kommer gå ner i någon större omfattning men mycket som talar för fortsatta höjningar.
Marknaden plågas till exempel fortfarande av virussjukdomar på både bananer och apelsiner, priset på kvävegödsel stiger i Egypten och de globala spannmålslagren räcker enligt röster i branschen till fyra månaders konsumtion. Lägg därtill den geopolitiska röra som följer av Rysslands invasion av Ukraina och att EU:s ”strategiska dialog” för jordbrukspolitiken ytterligare hotar att minska utbudet – med ökade priser som följd. För svensk del förvärras situationen av kronans svaga värde, vilket gör importerade varor dyrare.
Det går förvisso att resonera kring att råvarukostnaden är det lilla i många produkters butikspris. Till en limpa som väger 700 gram har det gått åt ungefär lika mycket vete. Ökar priset på vete med en krona plus moms per kilo borde det inte göra mer än 78 öre inklusive moms på limpan. Men på en skakig marknad kommer varje led tvingas höja sina marginaler. Det syns, som många märkt, på slutpriset.
Att Riksbanken då lägger skulden på livsmedelsbranschen för Sverige ekonomiska utmaningar är inte bara felaktigt, det är ansvarslöst. Riksbankens sena agerande är en starkt bidragande orsak till den nuvarande krisen. Hög arbetslöshet, trängda hushåll och lågkonjunktur är delvis konsekvenser av att Riksbanken höll fast vid för låg ränta för länge, och sedan vid för hög ränta för länge. Vissa perioder har den höga ränta Riksbanken höll fast vid varit mest inflationsdrivande för hushållen.
Istället för att ta sitt ansvar riktar Riksbanken strålkastaren mot andra. Men det är inte livsmedelsindustrin som ska bära ansvaret för Sveriges ekonomiska balans. Det är Riksbanken. Dess uppdrag är tydligt: att hålla inflationen stabil och ekonomin i balans. Att peka finger åt andra är att svika detta ansvar.
Om Riksbanken ska återupprätta sitt förtroende och bidra till att få Sverige på fötter igen krävs kraftfullare räntesänkningar och en tydligare strategi för att stärka kronan. Sverige behöver en vuxen riksbank som tar ansvar – inte en som skyller sina misslyckanden på andra.