Alliansens och Socialdemokraternas förslag ser i stort sett likadana ut. Det skiljer lite hur man fördelar pengarna på marginalen. Med en budget på cirka 7 000 000 000 där den absoluta huvuddelen går till vård, skola och omsorg finns inte så mycket svängrum.
Det blir mer markeringar som är viktiga på pappret men som inte ger så stora avtryck i verksamheten.
Bra och lite förvånande är att Socialdemokraterna i sitt budgetförslag har med de effektiviseringar som de kritiserat Alliansen för i ganska hårda ordalag. Man ger mer i ramförstärkning till barn- och utbildningsnämnden än Alliansen men ingenting till hälso- och sjukvården. 15,5 miljoner mer till löner till de 6 700 anställda gör inte heller nån stor förändring.
Det lär således inte bli någon jättedebatt kring beslutet i fullmäktige den 21 juni när man ligger så nära varandra. Kanske kan man till och med enas? Vänsterpartiet har meddelat att de kommer att lägga ett eget budgetförslag som de sannolikt får stöd för av Feministiskt Initiativ.
Men är det då bra att partierna ligger så nära varandra? Vad ska vi då ha olika partier till kan man undra.
Skillnaderna finns men de handlar inte mycket om hur man fördelar befintliga skattemedel. Skillnaderna gäller mer hur skatten ska drivas in och hur stor den ska vara. Lokalt kan vi som bekant bara påverka det senare.
Skillnaderna handlar också om hur den offentliga verksamheten ska bedrivas och det bestäms inte i budgeten. Framför allt Socialdemokraterna har ju profilerat sig hårt som motståndare till privata aktörer i äldreomsorgen den senaste tiden så troligtvis är det en fråga de avser driva inför valet.
Även om det inte finns så stor skillnad i synen på hur pengarna ska fördelas så har det funnits en stor skillnad i hur man ser på att denna fördelning ska följas. Nu är Socialdemokraterna med på att ständiga effektiviseringar behövs och även att tvåprocentsmålet är något som ska gälla som målsättning, inte bara på pappret. Det bådar som sagt gott.
"Budgetfreden" lär dock inte gälla hela nästa år. Inför valet kommer skillnaderna, hur små de än är, att byggas upp som oöverstigliga hinder. Det lär märkas om precis ett år när budgeten för 2023 ska spikas. Samtidigt gäller det att inte blåsa på för mycket så att man sedan inte kan uppfylla sina löften, men inte heller ligga för lågt så att väljarna inte ser några incitament att rösta på en.
Röster vinns som bekant inte på det man redan gjort utan på det man säger sig vilja göra framöver.