Det är en så kallad utmaning, en pedagogisk sådan, att försöka stå för logik och konsekvens när politiska ideologier och starka förutfattade meningar liksom sitter i människors ryggmärg.
Alla drabbas så klart av detta och ingen går fri som helt fri från fördomar. Inte jag och ingen annan.
Som en Don Quijote försöker jag reda ut logiken i resonemanget från dem som anser att vinster i välfärden är ett elände som måste stoppas.
Nota bene, vi talar inte om vinster som uppstår medelst ohederliga metoder. Vi pratar om företag som utför uppdrag finansierade av skattepengar genom demokratiskt fattade beslut. Företag som sedan kan dela ut vinst som självklart också kan ha uppkommit genom sånt som inte är offentligt finansierat. Man kan ju göra både ock, utföra tjänster för regionen och ha privata kunder samtidigt.
Vi talar inte heller om företag som inte sköter sitt uppdrag. Härom finns ingen konflikt. Ingen, ingen, ingen försvarar företag som inte sköter sig oavsett om de delar ut vinst eller inte.
Det är inte det jämförelsen handlar om när man jämför upprördheten gentemot företag i den del av välfärden som jobbar med vård, skola och omsorg – med välfärdens mer hårda delar bestående av grus och asfalt.
Här är skadan naturligtvis större om det är människor som drabbas än om det handlar om en väg som blir ojämn. Härom råder inte heller någon som helst konflikt mellan röda, gröna, blåa eller gredelina politiska kulörer.
Det är fortfarande inte det kritiken av kritiken mot vinster i välfärden handlar om.
Problemet är när man sätter likhetstecken mellan vinster och misskötsamhet och: bara för företag i vård, skola och omsorg.
Ingen kan med någon större trovärdighet påstå att alla privata företag missköter sig. Om så vore fallet skulle inga privata företag få det allmännas uppdrag. För, vad än somliga försöker ge sken av, finns inga dubbla måttstockar. Privata och offentliga aktörer jobbar efter samma krav och samma regler.
Region Gotland handlar inte upp verksamhet "till lägsta pris", priset kommer in i bilden först om alla andra krav är uppfyllda. Säger man då nej enbart för att man får betala mindre för tjänsten?
Så om det handlar om att man av princip är emot att skattepengar riskerar att gå till vinster i privata företag, om det är själva vinsterna som är ett problem, varför säger man då inget om alla andra privata företag som utför tjänster på uppdrag av regionen?
Det är det som är min fråga.
Är det verkligen så svårt att förstå skillnaden?
De som inte sköter sig ska inte få fortsatt förtroende och de som ser att det förekommer misskötsamhet har ett ansvar att lyfta dessa konkreta exempel till lämplig instans.