Miljöpartiets nyblivna språkrör Daniel Helldén kräver att satsningarna på kärnkraft dras tillbaka om de rödgröna vinner nästa val. I stället vill han investera ännu mer i vind- och solkraft. Uttalandet är måhända inte särskilt förvånande i sig, men det är en påminnelse om de omfattande motsättningar som fortfarande finns mellan de rödgröna partierna.
Kravet framfördes senast i SVT:s 30 minuter (7/12). Men innan dess framfördes samma krav i den S-märkta tidningen Aktuellt i politiken, där Helldén menade att en socialdemokratisk kärnkraftsvänlig kurs vore en röd linje som omöjliggör samarbete (21/11). I SVT-programmet gjorde Helldén också tydligt att Miljöpartiet fortfarande vill återgå till en betydligt mjukare migrationspolitik, med permanenta uppehållstillstånd och en mer frikostig familjeåterförening.
Daniel Helldén har ett rykte av att tillhöra Miljöpartiets så kallade högerfalang. Som trafikborgarråd i Stockholm styrde han ihop med Alliansen fram till valet 2022. Därför har det funnits vissa förhoppningar om att hans ledarskap skulle leda Miljöpartiet ifrån de mest idealistiska ställningstagandena. Samma förhoppningar fanns för den delen också om det tidigare språkröret Per Bolund. Men någon meningsfull förändring skedde inte då, och efter Helldéns framträdande i 30 minuter ser det inte ut att hända denna gång heller.
Helldéns positionering borde utgöra ett huvudbry för Magdalena Andersson (S), som sedan valet konsekvent drivit sitt parti närmare regeringens och Tidöavtalets linjer i ett antal frågor. Inte minst i energipolitiken, där socialdemokratin nu framställer sig själva som betydligt mindre fientligt inställda till nya kärnkraftverk i Sverige. Det är svårt att helt köpa den ändrade retoriken när deras vänner konsekvent signalerar i motsatt riktning.
Just detta trovärdighetsproblem har länge varit ett sänke för Anderssons parti. Inte minst då historien visar att Miljöpartiet ofta fått gehör även för sina mer radikala förslag. Det verkar inte sannolikt att kärnkraften skulle fredas vid en rödgrön vinst år 2026. Mer sannolikt är att en sådan S-ledd regering skulle, villigt eller motvilligt, fortsätta att driva den energipolitik som gjort södra och mellersta Sverige till två av Europas minst självförsörjande elområden. Detsamma gäller naturligtvis migrationspolitiken. Även där skulle Andersson tvingas till förhandling inte enbart med MP utan också med Center- och Vänsterpartiet, som båda ligger betydligt närmare MP än S.
Det finns anledning till att på vissa punkter vara missnöjd med den sittande regeringen. Bland annat gällande hur långsamt den arbetat med att påbörja byggnationen av nya kärnkraftverk. Men som man brukar säga är det bättre sent än aldrig. Med tanke på Helldén sa i SVT 30 Minuter skulle aldrig få ny kärnkraft med en rödgrön regering.