”På mötet bekräftade både EU-kommissionen och mina ministerkollegor att livsmedelsförsörjningen inom EU fungerar väl”, förklarade Sätherberg på efterföljande presskonferens.
Anledningen till ministerns bedyrande är att Rysslands krig mot Ukraina stökat till världsmarknaden för bland annat livsmedel, energi och gödsel. ”Jag vet att det finns en oro. Därför vill jag vara tydlig med att Sveriges livsmedelsförsörjning är god. Våra svenska myndigheter ser inte någon risk för brist på livsmedel eller tillgång till mat i Sverige”, försäkrade hon.
Det synes lite oklart vilken oro landsbygdsministern adresserar. Den debatt och oro som finns i svensk kontext har inte på något vis handlat om akut brist på mat. Det har handlat om de problem vi står inför och som på grund av lantbrukets långa ledtider kräver tämligen omedelbar handling. Det som inte sås i vår kan inte skördas i höst. Slaktade kor ger ingen mjölk
Ett drastiskt höjt kostnadsläge har nämligen lett till att bönder redan lägger av eller drar ner sin produktion. Något som även rapporterats om på ledarsidan den 17/3. Faktum är att det redan sedan Corona varit brist på råvaror. Vissa foderingredienser, främst protein, har varit kvoterade sedan i fjol. En verklighet ansvarig minister verkar vara helt omedveten om.
Vid presskonferensen deltog även Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin som också hon målade världen i anmärkningsvärt ljusa färger. Den i allra högsta grad pågående, och ökande, nedläggningen kommenterade hon med att det om krisen fortsätter ”finns risk för nedläggningar och minskad produktion”.
Nordin förklarade också att ”det finns god tillgång på gödning till vårbruket”. Ett påstående som en branschkälla motvilligt kommenterar med ”Nej, det finns ingen gödning. Gud nej.” Generellt är branschen restriktiv med uttalanden. Ingen vet något mer än att det är kaos och brist.
Att jordbruket klarar vårbruket hjälpligt beror på att både bönder och leverantörer hushållat och pusslat med leveranserna. Inför nästa säsong ser det betydligt mycket bistrare ut. Utan Ryssland och Ukraina försvinner nästan en tredjedel av veten från marknaden.
Redan innan kriget beräknades svälten öka till att omfatta 900 miljoner människor. Var den siffran stannar nu är oklart men den lär öka radikalt. Även inom EU har antalet människor som far illa snabbt ökat. I Portugal varnades det redan förra veckan för att brist och höga priser skulle ge en ”total kollaps av det sociala systemet”.
Det försvinner dessutom en ofantlig mängd gödsel, vilket ställer till det rejält. Även i EU och Sverige. Fram till 2014 var EU en stor exportör av kväve men, nu är handelsbalansen negativ. EU:s andel av den globala gödselproduktionen är numera så låg som nio procent för kväve, tre procent för fosfor och åtta procent för kalium. Europeisk produktion av kväve är därtill till viss del baserad på rysk gas och har därför dragits ner.
Runt hälften av det kväve EU importerar kommer från Ryssland. Det är inte konstigt. På global nivå har Ryssland gått om Kina och står nu för 60 procent av produktionen av ammoniumnitrat och 40 procent av exporten. Vad gäller fosforn står Ryssland för runt 20 procent av den globala exporten.
Tillsammans med Vitryssland står Ryssland för 40 procent av den globala exporten av kalium. 70 procent av det kalium EU importerar kommer från just dessa tv länder.
Landsbygdsminister Anna-Caren Sätherbergs konstaterande att Sverige har liten handel med Ryssland är alltså helt utan betydelse. Världen står inför en livsmedelskris. Hur lång och allvarlig denna blir avgörs till stor del av hur vi agerar nu.
Att såväl landsbygdsministerns om Jordbruksverkets generaldirektör då förefaller leva i en helt egen bubbla där allt är frid och fröjd är därför påtagligt oroande. De som ska leda oss genom annalkande kris förstår inte att agera. Här fattas en lång rad viktiga beslut.