Hanna Westerén beskrev i sin senaste krönika på Gotlands Folkblads ledarsida att även människors möjligheter att klara sig under kris eller krig har blivit en klassfråga. Personer som kämpar dag ut och dag in för att ens kunna få mat på bordet har som ni alla förstår inga möjligheter att bygga upp ett beredskapsförråd bestående av bland annat torrvaror och konserver.
I Aftonbladet läser jag om ensamstående trebarnsmamman Caroline som ofta får hoppa över sina egna måltider för att hennes barn ska kunna bli så mätta som möjligt. Hon berättar också om ett av barnens stora önskan att få spela ishockey. En önskan som hon inte har råd att uppfylla. Hon har inte heller råd att hålla barnen med mer kläder än de måste ha och att köpa nya och fina telefoner som andra föräldrar gör till sina barn finns inte på kartan.
Caroline bor i ett mindre samhälle i Småland och har som de flesta av oss andra ett jobb. Hon har haft en normal och trygg uppväxt med föräldrar som ännu är gifta, men är själv skild sen några år. Det är så den nya fattigdomen i landet ser ut.
Det vi nu ser är att fler som Caroline, ensamstående föräldrar, hamnar i en ekonomisk utsatt situation. Organisationen Makalösa föräldrar har undersökt hur deras medlemmars ekonomi ser ut och kommit fram till att deras genomsnittsmedlem saknar mer än 3 000 kronor i månaden efter att normala fasta kostnader för bland annat mat och hyra räknats bort från deras inkomst.
Att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna, nu vid årsskiftet, sänkte det tillfälliga tilläggsbidraget i anslutning till bostadsbidraget förvärrar som ni säkert förstår de utsattas situation.
På Helagotland kunde vi läsa om ett äldre par som plötsligt stod utan bostad då hyresavtalet på det huset de hyrde av en privat uthyrare plötsligt sades upp. Med för få år i Gotlandshems bostadskö fanns det inte någon chans för paret att få möjlighet att få något av deras lägenheter så de vände sig till regionens socialtjänst. Där blev de hänvisade till härbärget Birkagården.
Paret hittade slutligen en etta på 40 kvm i ett av öns före detta äldreboenden, men det var inte riktigt vad paret hade tänkt sig även om de är tacksamma för att ha tak över huvudet.
Händelsen visar att bostadsmarknaden är ojämlik, där de som har råd kan köpa sitt boende medan de som inte har råd hänvisas till härbärgen.
Sverige har ett av världens jämlikaste sjukvårdssystem. Blir du sjuk i Sverige får du vård efter behov och inte efter plånbokens tjocklek, dessutom är sjukvården i det närmaste gratis. Men även här har ojämlikheten ökat.
Avgifter för besök, sjukhusvistelser och medicin ökar ojämlikheten, även om de högkostnadsskydd som finns dämpar kostnaderna. Men till årsskiftet så höjde regeringen taket på högkostnadsskyddet för medicin. Nu får du som blir sjuk och behöver mediciner betala mer.
Är du exempelvis pensionär, har sjukersättning eller är ensamstående med låg inkomst drabbas du extra hårt. Särskilt i de ekonomiskt tuffa tider som vi nu lever i.
Vi vet sedan tidigare att skolan inte längre kan leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag. Elevernas möjligheter beror till allt större del på deras föräldrars utbildningsnivå och inkomst.
Vi har även en bostadsmarknad som är extrem segregerad. Man kan i många fall, mellan tummen och pekfingret, räkna ut någons inkomst efter deras bostadsadress.
Lägger vi då till det jag beskrivit ovan där krisberedskap, den nya fattigdomen bland ensamstående, möjligheten att byta bostad när man måste och en sjukvård som blir allt dyrare för de som behöver den förstår ni att landet blir alltmer ojämlikt. Och det är som ni förstår inte heller någon slump, eller otur.
För samtidigt som staten kräver mer av oss när det gäller vår egen krisberedskap, drar in på bostadsbidraget, minskar investeringsstödet till nybyggda hyresfastigheter och höjer högkostnadsskyddet för mediciner väljer regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna att tillsammans med Sverigedemokraterna att sänka skatterna för höginkomsttagare.
Och det vi ser är att det är barn och äldre som drabbas hårdast när regeringen och SD aktivt väljer att ök ojämlikheten i landet.