Det politiska året här på Gotland har utvecklats på ett märkligt sätt. Till skillnad från riksdagspartierna valde Centerpartiet och Liberalerna på Gotland att ge Sverigedemokraterna en vågmästarroll framför att hitta samarbetslösningar bland de rödgrönrosa partierna. Något som gjort att vilka beslut som tas blir mer som ett lotteri än en tydlig styrning av ett starkt ledarskap. Här ser jag att den brist på ledarskap som den borgerliga minoriteten uppvisar skadar Region Gotland. Visserligen antyder Sverigedemokraterna på ön att det förekommer ett samarbete, men det verkar inget av allianspartierna vilja bekräfta. Så länge den styrande alliansminoriteten inte öppet går ut med att de faktiskt förankrar sina förslag med SD, eller något av de andra oppositionspartierna, innan besluten tas i styrelser och nämnder, anser jag att det är ett ansvarslöst ledarskap. Precis som regeringen kritiseras för att emellanåt inte förankra sina förslag i riksdagen ska den styrande minoriteten här på ön ha kritik. Skillnaden är att regeringen jobbar aktivt och öppet med att lägga fram förslag som har en majoritet bakom sig.
De borgerliga partierna har under ett antal år uttryckt önskemål om ett nytt ledarskap. Detta för att råda bot på de ständiga underskotten i de politiska nämnderna. Den parollen var också de borgerliga partiernas ledstjärna under valrörelsen. När vi nu ser resultaten av det borgerliga minoritetsstyrets första år är nämndernas resultat sämre än tidigare år. Enligt delårsrapport 2 prognostiseras det att fem av nio nämner kommer att göra ett negativt resultat 2019. Till och med Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden som under många år haft överskott kommer enligt prognosen bara klara ett nollresultat. Detta trots att den rödgröna budget som gäller innebar omkring 20 miljoner kronor mer till nämnderna än den egna budget allianspartierna knåpat ihop. De kommer att bli spännande att se bokslutet för regionen när det väl kommer i februari eller mars.
När man väljer kommunicera ut att man tänker effektivisera regionens verksamheter istället för att göra besparingar kan det vara bra att fullfölja den retoriken i praktiken på ett trovärdigt sätt. Men att försöka påstå att nedläggningar av viktiga och bra utbildningar är att göra regionens verksamhet effektivare är inte särskilt trovärdigt. Nu har ingen av de borgerliga politikerna försökt med detta, förutom att grundbeslutet i fullmäktige fortfarande betitlas som effektivisering, men följderna är tydliga sparåtgärder genom nedskärningar. Det nya ledaskapet kan knappast se tillbaka på ett succéartat första år. För Gotlands skull kan man bara hoppas att de tre kommande blir bättre.