När Jonas Sjöstedt såg vart det kunde barka hän på nyåret 2019 släppte han igenom Löfven och Januariavtalet med få krav på inflytande. Visserligen ville han ha garantier för att de reformer som V fått igenom under 2014 – 2018 inte skulle rivas upp och Sjöstedt var också tydlig med att Vänsterpartiet inte skulle släppa igenom varken förändringar i LAS utan parternas medgivande eller fri hyressättning i nyproduktion, men det var ju frågor som ännu inte var aktuella.
Nu efter Sjöstedts avgång är det helt annat ljud i skällan. Trots att partiets krav då 2019 hittills har hållits av regeringen är ingenting heligt i Vänsterpartiets jakt på ännu mer inflytande. Det var inte regeringens agerande som bröt mot den överenskommelsen när V i somras tvingade Löfven att avgå efter att V och SD samarbetade fram en misstroendeförklaring. För frågan om fri hyressättning i nyproduktion hade ännu inte kommit så långt att det fanns ett förslag från regeringen.
Det som hittills blivit offentligt gällande Vänsterpartiets krav för att släppa fram Magdalena Andersson i en statsministeromröstning känns nästan ouppnåeligt. Vänsterns tidigare uttalanden om höjda pensioner och bättre sjukförsäkring skulle innebära att man tvingar S att lämna pensionsgruppen och göra ändringar i den redan lagda budgetpropositionen. V verkar dessutom vilja få till ett politiskt Saltsjöbadsavtal där framtida förhandlingsordning mellan V och S skrivs ner. Något som känns lite märkligt. Saltsjöbadsavtalets parter visste att deras samarbete skulle sträcka sig åtskilliga år framåt och det avtalet gäller än i dag. Vänsterns möjlighet till inflytande sträcker som längst till nästa val som är tio månader bort. Därefter är det helt nya förutsättningar.
Allt detta medan högeroppositionen håller presskonferens där deras gemensamma förslag till förändringar i budgeten redovisas och den ökande smittspridningen i Europa ger signaler som tydligt visar att en för lång period med övergångsregering kan bli ödesdiger för landet. Jag har svårt att se Vänsterpartiets agerande som ansvarsfullt. Men för V är detta inget de ser som sitt ansvar då de anammat högerns retorik och skyller allt på Löfven.
Det här känns inte bra. Nu har V tid på sig till måndag att komma till sans, men jag är orolig för landets skull. Frågan är vad som händer i slutändan då Vänsterpartiets krav för att släppa igenom Magdalena Andersson till ny statsminister är så långtgående att de till och med ställer krav på ett politiskt Saltsjöbadsavtal mellan V och S.