Bara under september har sprängningar och skjutningar bragt fler om livet än vad hela det nästan fyra år långa nordiska MC-kriget under 90-talet gjorde. Stockholmsförorten Huddinge ligger på samma mordfrekvens per invånare som den fiktiva och mordplågade byn Midsomer.
Nu vill Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson sätta in militären mot gängen. Något hon så sent som i somras avfärdade. Så fort S känner att samhällsutvecklingen riskerar att komma mellan partiet och makten kastar de fram ogenomtänkta förslag som fått till och med Alternativ för Sverige att rodna.
Många av dem som varit motståndare till siffersatta gränser och alla åtgärder utöver pengaregn och fritidsgårdar har försökt få diskussionen att handla om gott mot ont, och att de var de goda. När de nu svänger till, ibland högljudda, krav på repression och hårdare tag kan det förvisso uppfattas som en välkommen tillnyktring, men det finns skäl att vara avvaktande.
För de har fortfarande självbilden att det är de som är de goda och står för det moraliskt riktiga. Den här uppfattningen av sig själv i kombination med krav på hårdare tag kan ge riktigt kusliga konsekvenser. Föreställ er att all den oreflekterade högljuddhet som tidigare krävt fri invandring och korta straff byter riktning. Då stannar det inte vid stridsvagnar i förorten.
Då är det bättre att lyssna på dem som åsiktsmässigt står kvar på ungefär samma ställe som innan. De som kritiserats och fulats ut. Människor som vet vad de tycker och varför. Som varit tvungna att tänka på både fördelar och nackdelar med de gränser och åtgärder de föreslagit. De som funnit väldigt lite glädje i att fundera över samhällets utveckling och att försvara sina tankar om hur det blir bättre.
För det är inte de som hela tiden haft välformulerad kritik och varit klädsamt avvaktande till många av tingens ordning som huvudstupa kommer kräva ogenomtänkta panikåtgärder. Det är de som nyss bytt fot och kastar allt över bord som kommer göra det.
Titta på till exempel Moderaternas riksdagsledamot Fredrik Kärrholm, polis och kriminolog. Trots att han i stort sett aldrig blivit bemött i sak utan bara med tillmälen har han enträget, pedagogiskt och genomtänkt förklarat vad han steg för steg vill göra för att komma till rätta med gängkriminaliteten.
Jämför detta med Socialdemokraternas yrvakna tankar om att sätta in militär eller partiets rättspolitiske talesperson Ardalan Shekarabi som nu kräver att man ska ”lyssna på experterna”, men som inte förefaller veta vad dessa experter säger. Det är också höljt i dunkel varför S inte lyssnade på experterna under de åtta år de styrde. Det kan förvisso vara därför de är mer måna om att titta framåt än bakåt.
Situationen är avgjort allvarlig. Kris är inte ett olämpligt ord. Men under kriser, oavsett om huset brinner eller om det handlar om systemhotande kriminalitet, gör man klokast i att luta sig mot dem som är förberedda för krisen och håller huvudet kallt. Inte dem som får panik och springer runt som yra höns.