Den endimensionella analysen att det räcker med utbildning för att fler ska arbeta inom vård och omsorg tycks regeringen fortfarande skriva under på. Tisdagen den 12 maj – som lägligt eller slumpmässigt nog är den årliga sjuksköterskedagen – presenterade regeringen och stödpartierna C och L ett så kallat äldreomsorgslyft. Men lyftet gäller bara de anställda som vill utbilda sig till undersköterskor eller vårdbiträden, och inte de som redan är det.
Tanken är att fler ska vilja söka sig till äldreomsorgen, som under coronapandemin är satt under ännu större press än tidigare. Inom ramen för anställningen ska det gå att utbilda sig till undersköterska eller vårdbiträde. Staten ska då betala arbetsgivaren för tiden som går åt till studier. Dessutom utökas platserna på yrkesvux och yrkeshögskolan med inriktning mot vård och omsorg.
Om det var medvetet av regeringen och stödpartierna att gå ut med äldreomsorgslyftet på sjuksköterskedagen var det ett märkligt val, och om inte blev det en olycklig slump. Visserligen är de befintliga sjuksköterskorna och undersköterskorna i stort behov av fler anställda som delar på arbetsuppgifterna inom vård och omsorg. Men regeringens satsning handlar bara om att utbilda fler, inte om att få dem att långvarigt stanna i en yrkesroll som många motvilligt lämnar på grund av arbetsvillkoren.
På pressträffen förklarade Centerns Emil Källström att utbildningarna också ska ses som en möjlighet för personer som blivit av med jobbet under coronakrisen, eller som varit arbetslösa sedan tidigare. Äldreomsorgslyftet framstår snarare som en maskerad arbetsmarknadsåtgärd än en insats för den hårt belastade vård- och omsorgspersonalen. Det är knappast under rådande pandemi som omsorgspersonal bäst kan avvaras för betalda deltidsstudier eller handledning av personer som ska skolas in.
Regeringen, C och L tar återigen till samma tveksamma krislösning som för de gröna näringarna. Även inom natur- och skogsvård skulle långtidsarbetslösa skolas in, vilket bara skulle kräva ytterligare resurser från företagen för handledning.
Det svajiga läget på arbetsmarknaden har onekligen gjort vård och omsorg till ett av få stabila yrkesområden att söka sig till. Regeringen, C och L försöker med utbildningspaketet utnyttja den plötsligt sällsynta anställningstryggheten. Det yttersta ansvaret för att göra anställningarna attraktiva ligger visserligen hos arbetsgivarna, kommunerna och regionerna. Men om inga förbättringar görs, och vårdanställda slits ut, blir regeringens utbildningsinsatser pengar i sjön.
Tillströmningen av personer som vill utbilda sig inom vård och omsorg, som redan är ett faktum, kommer sannolikt att leda till välbehövliga personaltillskott. Men frågan är hur många som orkar stanna när andra yrkesbanor med bättre villkor växer fram så småningom.