I den offentliga debatten är ett slitet argument från skogsbrukets kritiker att kalavverkningar med påföljande planteringar slår hårt mot den biologiska mångfalden. Ofta specificeras inte vad som egentligen menas med biologisk mångfald men i sammanhanget tas ofta WWF:s varningar om att ryggradsdjuren har minskat drastiskt (med 44 procent) i världen sedan 1970. Ett vanligt narrativ i SVT:s rapportering om skogsbruk är att det hotar biologisk mångfald, visar en granskning av Näringslivets medieinstitut.
Och visst, generaliserar man över hela världen så stämmer det i någon mån att djurarter dör ut både nationellt och ibland internationellt, och det är tråkigt. Men det är kontrafaktiskt att använda det i debatten om den svenska skogen och i synnerhet svenskt skogsbruk. Sverige har i jämförelse med många andra länder väldigt bra statistik på vad som händer i skogarna, och datan i den nationella artdatabanken talar sitt tydliga språk. Fler arter har tillkommit än försvunnit och de som försvunnit har inte gjort det på global nivå. Enligt rödlistan är det färre utdöda skogsarter i dag än år 2000.
Vad gäller skogsbrukets påverkan på antalet arter så har vissa arter missgynnats av produktionsskog i vissa områden, andra har gynnats. Flera arter trivs i skog som med jämna mellanrum blir kala och soliga, förr var det vanligare med skogsbränder för att åstadkomma det, numera kan kalavverkningar fylla den funktionen.
Sedan 90-talet har många insatser gjorts för att gynna mångfalden av arter ytterligare, mängden död ved har ökat, kvarlämnade levande träd har också ökat och volymen lövträd har ökat kraftigt. Insatser som givit resultat. Det finns cirka 7 miljoner fler fågelpar nu i jämförelse med sent 90-tal. Även på europeisk nivå finns skäl att vara optimist. Antalet arter i Västeuropa har ökat med 36 procent sedan 70-talet.
Med tanke på hur viktig skogsindustrin är för Sverige i form av sysselsättning, tillväxt och klimatarbete behöver kritiken mot att bruka skogen rusta sig med bättre argument än att det hotar biologisk mångfald. För om skogsbrukets långa historia i Sverige bidragit med något är det kunskap och kompetens kring hur man brukar skogen varsamt, dessutom med gott resultat i efterhand. De långa ledtiderna i skogarna gör också att effekter av åtgärder kan ta flera decennier innan de märks. Alla de insatser som började göras under tidigt 90-tal har i vissa fall inte gett resultat förrän nu, och andra kanske inte syns än på ett tag.
Inför höstens avgöranden om skogsbruket behöver debatten föras utifrån hur verkligheten i skogarna ser ut. Det finns inget behov av ihålig alarmism, särskilt inte i ett läge när koldioxidutsläppen behöver minska drastiskt.