Politik är att vilja och för att vilja behöver man ägna sin energi till att vilja lösa de problem som samhället har.
Under någon av alla föreläsningar jag haft förmånen att delta på fick jag till mig att det fanns tre olika ansvarsområden. Mitt ansvar, någon annans ansvar och Guds ansvar. (My business, your business och Gods business). Föreläsaren menade att det är viktigt att man lägger energi på saker man själv kan påverka. Saker som är mitt ansvar eller my business. Att exempelvis gnälla över väder eller saker som andra ansvarar för dränerar dig på energi vilket minskar dina möjligheter att göra ett bra jobb med dina egna uppgifter.
Det regeringen nu ägnar sig åt är ren energidränering då de ständigt gnäller över de förutsättningar de har för sitt regerande.
Tydligast blir detta då deras vallöften diskuteras. Förutsättningarna har inte förändrats särskilt mycket sen partierna stod i valrörelsen och lovad vidlyftiga åtgärder för att minska våra kostnader för det mesta. Allt från de höga kostnaderna för falukorv till elektricitet var ”såssarnas” fel och skulle med en högernationalistisk valseger förändras till det bättre.
Nu har vi den högernationalistiska regeringen på plats och allt är fortfarande ”såssarnas” fel, men de vidlyftiga vallöftena är numera ordentligt nedtonade då ”verkligheten spökar” som Oscar Sjöstedt (SD) uttryckte det.
Jag tycker Sjöstedts uttalande säger det mesta. Det är inte en orimlig politik och vidlyftiga vallöften som spökar, utan verkligheten.
Då är det inte heller så förvånande att regeringens företrädare, inklusive SD:s toppar, ägnar det mesta av sin energi till att beklaga verkligheten i stället för att ta sig an den med allt vad politiken kan göra för att minska hushåll och företags kraftigt ökande kostnader.
De flesta av den nya regeringens vallöften handlade om frågor som inte kan lösas direkt. Tidöavtalet är därav också fullt av frågor som ska utredas, vilket är klokt. Men de frågor som gav människor hopp när pengarna knappt räcker till mat och boende upplevdes för de flesta som något där resultateten skulle märkas direkt. Det gällde maxtaket på el som skulle rädda vår jul. Det gällde priserna på bensin och diesel. Det fanns nog några som även trodde att Ebba Busch skulle se till att priset på falukorv skulle sänkas lagom till mellandagarna för att kunna bryta måltiderna med julbordens rester med Korvstroganoff.
Nu funderar nog samma personer om de ens har råd med alla de vanliga rätterna de brukar ha på sina julbord.
Partiledardebatt på SVT den 11/12 blev ytterligare en stor besvikelse för mig som vill veta hur regeringen tar sig an de utmaningar som landet står inför. Hur ska kommuner och regioner hantera att statsbidragen understiger den nivå som Sveriges kommuner och regioner anses krävas för att ens bibehålla dagens nivåer på sjukvård, äldreomsorg och undervisning? Hur ska hushåll vars ekonomi drabbas hårt av inflation och extrema elpriser klara sig utan att dra på sig skulder eller gå i personlig konkurs? Hur ska våra företag som nu drabbas av följderna av Putins anfallskrig räddas från konkurs?
Ingen av dessa frågor fick något svar av Tidölagets fyra partier som i stället skyllde allt på ”såssarna”.
Regeringen borde sluta gnälla och koncentrera sig på att söka svar på de stora kostnadsutmaningar landets befolkning och företag står inför i närtid. Det är dags för regeringen att börja regera och ta det ansvar väljarna lagt på dem.