Nio år efter att ansökan lämnades in gav så regeringen med näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson i spetsen gruvbolaget Jokkmokk Iron Mines AB bearbetningskoncession för området Kallak K nummer ett i Jokkmokks kommun.
Beskedet togs emot med blandade reaktioner. Å ena sidan rusade aktievärdet så mycket att handeln stoppades, å andra sidan rasade motståndarna vars främsta härförare kallade beslutet rasistiskt och kolonialistiskt. En relevant fråga i sammanhanget är om Svenska Kyrkan efter ärkebiskopens och Luleåsbiskopens kritik mot gruva i Kallak avser exkommunicera Thorwaldsson.
Vad är då bearbetningskoncession, och motiverar regeringens beslut verkligen brösttonerna? Svaret är nej. Nog för att regeringen i sina villkor låtit tanken flyga i väg till att gruvdriften redan är igång, men i realiteten är företaget knappt ens halvvägs genom processen. Regeringens beslut rör i huvudsak vem som får att utvinna mineraler inom ett visst område. Det är inte så att företaget redan rullat in med grävmaskiner.
Nu ska företaget söka miljötillstånd. Denna process avgörs i domstol. Här har kritikerna bland annat på grund av Miljöpartiets ansträngningar innan de lämnade regeringen stora möjligheter att intervenera. Oavsett om de är sakägare eller inte.
När Miljöbalken 1999 trädde i kraft gavs nämligen miljöorganisationer talerätt i miljömål. Grunden var att miljöorganisationer plötsligt ansågs bättre skickade att värna allmänhetens intressen än vad det allmänna var, och således skulle ha rätt att initiera överprövning. Ett väsentligt avsteg från den ordning Sverige haft sedan Axel Oxenstiernas dagar.
Sedan dess har bland annat kraven på att organisationen ska ha 2 000 medlemmar sänkts. I dag kan till och med enskilda anmärkningsvärt nog räknas som miljöorganisationer. Den kritik och den konflikt vi sett kommer alltså inte bara fortgå, den kommer i och med att kritikerna flyttar från insändarsidorna till rättssalen fördjupas.
Det faktum att Bergsstaten och Länsstyrelsen, alltså två myndigheter, inte kunnat komma överens talar även det för att processen blir både lång och plågsam. Må vara att regeringen underlättat processen lite genom att omplacera länsrådet i Norrbotten.
När, eller om, företaget fått sitt miljötillstånd ska bergmästaren fatta beslut om markanvisning. Sedan ska kommunen besluta om bygg- och marklov. Konflikterna är alltså med regeringens besked inte över. Det är en lång stund kvar innan det börjar brytas någon malm i Kallak. Om ens någonsin.
En smått rolig detalj är att mycket av kritiken mot gruvdrift varit förment omsorg om lokalbefolkningen, samerna, och att många för att signalera sitt ställningstagande koketterat med att använda den samiska stavningen av Kallak — Gállok. Ett tämligen inkonsekvent beteende då de samtidigt inte kallat Kiruna för Giron, vilket är stadens samiska namn. Vän av ordning torde även undra lite varför den oerhörda omsorg som vissa nu visat om lokalbefolkningen i norr, inte märks i Visby under sommaren.