Elektrifiering har kommit att segla upp som någon form av Columbi ägg. Oavsett vad problemet är finns alltid någon som, ofta med påfallande stor optimism, förklarar att elektrifiering är svaret.
Eftersom det inte finns wifi-ström krävs ett ledningsnät som både räcker ut till förbrukarna och som tål lasterna. Ett annat problem är tillgången till energi, men de stora prisskillnaderna för el mellan södra och norra Sverige visar ju att tillgång är ett mindre problem om det saknas överföringskapacitet.
Samtidigt tuggar politiken på med mål för minskad klimatpåverkan, vi har en ökad elektrifiering av transporterna, och industrin behöver mer el. Lägg därtill vätgasprojekt, gruvdrift, datacenter samt en ökad tillväxt, vilken även den innebär högre elförbrukning. Att elnätet behöver byggas ut torde inte komma som en blixt från klar himmel.
Konsultföretaget Sweco har därför på uppdrag av nätägaren Ellevio gjort en analys av investeringsbehovet i elnätet. Analysen pekar på att svensk elförbrukning år 2045 ökat från dagens 145 TWh till 310 TWh. Alltså mer än en fördubbling. Här pekas inte bara produktionstunga orter som Gällivare, Kiruna och Boden ut, utan även Stenungssund och Gotland.
Detta kräver givetvis ett elnät som står rycken, vilket dagens elnät inte gör. Sverige står således inför stora investeringar i elnätet. Enligt Sweco ungefär 670 miljarder kronor fram till år 2045, med tyngdpunkten förlagd till en väldigt snar framtid.
Denna uppskattning bygger dock på att efterfrågan och utbud kan matchas. Vindkraft är ju som sagt svårplanerad och väldigt få hade accepterat att gå hemma när det är vindstilla för att sedan rusa till jobbet när det blåser. Och jobba till det slutar blåsa. Analysen pekar därför på att det krävs storskalig lagring av energi. Beroende på hur detta sker kan investeringsbehovet öka ytterligare.
Värt att notera är att de 670 miljarderna bara är en skattning för vad det kostar att bygga elnätet. Investeringar i produktionen tillkommer. Ett litet krux i sammanhanget är också att nätaktörerna inte vet hur de ska klara finansieringen. Att öka redan höga elnätsavgifter genom att lägga till de investeringar elnätet kräver för att bland annat klara politikens mål är inte realistiskt. I stort sett alla investeringar som gjorts efter att elsystemet på 80-talet fick sen senaste stora handpåläggning har bekostats av kunderna.
Det är därför rimligt att ledande kretsar när de kräver mer el, också betalar för sina krav. Det har ju gått i andra fall, till exempel när det gäller bredbandsutbyggnaden då staten sköt till pengar. Beaktar vi utöver det principiellt riktiga i att också staten får betala för sig, hur mycket skatt vi betalar på elen framstår alla andra alternativ än att staten betalar som direkt osmakliga.
Staten tar varje år in runt 33 miljarder kronor i skatt och moms på elen, utan att i någon större omfattning ge dessa tillbaka till kunder eller nätägare. När vi nu står inför stora investeringar finns således bara två anständiga alternativ. Antingen avskaffas elskatten helt eller så får staten betala investeringarna i elnätet.