Det gjorde han trots att såväl S som V och MP officiellt dragit tillbaka sitt deltagande när det blev känt att konferensens ordförande Amin Abu Rashid pekats ut som ledarfigur för terroriststämplade islamistiska organisationen Hamas (Sydsvenskan 26/5). Att Socialdemokraterna inte reagerar hårdare än att Jamal El-Haj kallas till samtal med riksdagsgruppens ledning är både symptomatiskt och problematiskt (DN 28/5).
Socialdemokraterna avrådde alla sina ledamöter från att delta vid konferensen. Det var alltså ett medvetet beslut från Jamal El-Haj att trotsa direktiven. Själv anser riksdagsledamoten att det går att skilja personen från uppdraget (Expressen 29/5). Men en riksdagsledamot är riksdagsledamot alla dagar i veckan. Och eftersom inlägg på sociala medier som prisar hans medverkande visar bilder på den socialdemokratiska rosen samt beskriver Jamal El-Haj som den palestinske representanten i Sveriges riksdag för Socialdemokraterna är det tydligt att i andras ögon var han där som socialdemokratisk riksdagsledamot.
En riksdagsledamot som väljer att medverka i en konferens arrangerad av en person med samröre i en terrorstämplad organisation visar upp ett häpnadsväckande brist på omdöme på en nivå som inte är kompatibel med det ämbete denne fått förtroende att representera. Det är därtill olyckligt när medborgarna tvingas fundera över var en riksdagsledamots egentliga sympatier ligger och vilken av dessa som skulle prioriteras i skarpt läge.
Det är inte särskilt snyggt när demokratiska partier hamnar i knä på icke-demokrater och när så sker genom en enskild ledamots agerande, borde den enda rimliga reaktionen från partiet vara att utesluta den berörde ledamoten med omedelbar verkan. Det gäller givetvis alla partier vars representanter väljer att delta i arrangemang med kopplingar till terroriststämplade organisationer.
En princip som Socialdemokraterna gärna ser appliceras på sina meningsmotståndare, men som alltså inte verkar gälla partiet självt. Stringens i frågan efterfrågas.
Det är förvånande hur lättvindigt svenska politiker ser på sitt umgänge med terrorgrupper och extremister. När extremisten står för något som politikern själv håller med om, finns inget hinder att umgås eller posera på bild med nazister, ultranationalistiska, islamistiska eller för den delen våldsbejakande eller terrorstämplade organisationer.
När oppositionen har företrädare som medverkar i denna typ av arrangemang ställer det även frågan om i vilken utsträckning och vilken typ av information regeringen kan dela med dessa partier. För att skydda Sverige har ju hela riksdagspartier tidigare under perioder varit uteslutna från det utrikespolitiska arbetet.
När enskilda riksdagsledamöter inte förstår bättre än att de alltid representerar sitt parti och Sveriges riksdag, måste partierna bli bättre på att vidta åtgärder närhelst sagda ledamöter agerar olämpligt.