Det har tidningen Dagens Industri gjort och det är ett lovvärt arbete av reportern Magnus Dagel. Intresset för Gotlands transporter har svårt att fästa utanför Gotland. När 500 000 000 skattekronor årligen går till denna trafik borde det vara ett riksintresse oftare än vad det är.
När alla tittar åt samma håll, åt staten för att kräva mer pengar, tittade Magnus Dagel åt ett annat håll. Han studerade Rederi AB Gotlands (Gotlandsbolaget) ekonomi, struktur och hur man hanterar de gigantiska investeringarna i nya fartyg.
Han är långt ifrån först med att peka på det avvikande i att Gotlandsbolaget skriver av dessa investeringar på 10 år istället för som mer brukligt 25-30 år. Argumentet att avskrivningstiden är kopplad till avtalsperioderna för gotlandstrafiken är logiskt, men det är också påståendet att fartygen knappast förlorar sitt värde om man skulle bli av med den upphandlade trafiken.
Dagens Industri är inte heller först med att granska Gotlandsbolagets ekonomi och hur stödet används. Det gjorde GA redan 2017 på ett föredömligt sätt.
När man förstår de ekonomiska sambanden och sätter statens stöd i relation till bolagets kassaflöden och vinster blir det svårare att ensidigt ropa om mer pengar från staten.
Som noterats ett antal gånger på denna sida tidigare har vi dagens trafik tack vare en modell som är en samverkan mellan den nyttotrafik statens stöd är till för, och en kommersiell trafik, två perspektiv som befruktar varandra.
Samtidigt är det av flera olika skäl inte optimalt att ge en halv miljard i stöd till ett privat bolag i monopolsituation utan att ha en hundraprocentig transparens för hur pengarna används och hur stort det faktiska behovet av dem är.
Med stor sannolikhet skulle det vara mycket enklare och billigare för staten att själv stå för trafiken.
Men då skulle vi – lika sannolikt – få vänja oss vid längre överfart, färre turer och kanske också trafik på enbart en hamn på fastlandet.
Det finns ingen anledning att ropa på nån ordningsmakt eller kasta ur sig misstankar om missbruk av skattepengar. Bolaget agerar utifrån bolagets bästa.
Det handlar om stora pengar, en stor verksamhet med stora risker. Man skulle begå ett större fel (för bolaget) om man inte såg om sitt hus för att minska alla risker.
Gotlandsbolaget är ett familjeföretag och familjen Nilsson har majoritet och kontroll. Men man vill också vara ett folkligt bolag och en stor andel gotlänningar är också delägare. Dessa syns inte minst när bolaget bjuder in till bolagsstämma med middag och present. Skulle alla dessa privatpersoner kräva svar och ställa krav på större transparens skulle det givetvis spela roll.
Men igen, vad ska de säga? Bolaget gör exakt det som man är satt att göra: skyddar bolagets investeringar, ser om sitt hus för eventuella risker. Men om bolaget sammantaget gör årliga vinster som överstiger det statliga stödet uppstår rimliga och relevanta frågeställningar.