Därför känns det som att Demokraterna ligger efter

Johan Ingerö är tidigare partisekreterare för Kristdemokraterna och mångårig USA-kommentator.

Donald Trump äger numera det republikanska partiet.

Donald Trump äger numera det republikanska partiet.

Foto: Alex Brandon

Ledare2024-10-22 04:03
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Intervju

Vad händer i det amerikanska presidentvalet? Blir det Kamala Harris som får bli USA:s första kvinnliga president, eller kommer Donald Trump tillbaka till Vita huset? 

– Det är väldigt jämnt. Harris leder men det amerikanska valsystemet med indirekta val gör att om Demokraterna leder med mindre än tre procent i de nationella mätningarna kan de fortfarande förlora i elektorsvalen. Det hände både år 2000 och år 2016. Just nu pekar siffrorna på att det blir målfoto. Sedan kan det förstås hända saker ända fram till valdagen. Värt att nämna är att Trump återigen är favorit hos bettingföretagen. Vadslagning är förstås inte vetenskap men historiskt har dessa företag varit ganska bra på att pricka rätt kandidat.

Hur tillförlitliga är de amerikanska opinionsmätningarna?

– De nationella mätningarna håller hög kvalitet men de är i grunden inte så användbara. Det som verkligen räknas är siffror på delstatsnivå och där skiftar kvalitén i de lokala undersökningarna. Det är femtio delstater och de har alla olika valregler. Till exempel har republikanska stater ofta ID-krav i vallokalerna medan demokratiska stater sällan har det. Mängder med sådana små faktorer gör det svårt att på förhand se hur ett amerikanskt presidentval slutar.

Så Demokraterna och de som hoppas på Harris som president har anledning att känna oro?

– Jag tror att Demokraterna har egna mätningar som säger att de har problem. Kanske särskilt i delstaten Pennsylvania där avgörandet kan fällas. Trump har högre förtroende än Harris i flera av de viktiga sakfrågorna. Det är därför Demokraterna nu på slutet har skickat ut Kamala Harris i massa intervjuer och framträdanden. Det har de undvikit innan.

Donald Trump verkar mindre benägen att sitta ned i intervjuer.

– Det är olika strategier. Trump har ett tydligt tak för hur många röster han kan få. Han har aldrig haft en majoritet av amerikanerna bakom sig. Det bästa han kommit upp i har varit runt 48 procent. Det han kan göra är att försöka trycka ned förtroendet för Harris och de senaste veckorna verkar den strategin ha fungerat. Harris hade betydligt högre ledning omedelbart efter debatten med Trump – där Trump var katastrofal. Men det gapet har krympt sedan dess.

Om Trump skulle komma tillbaka – vad skiljer honom från förra gången han var president?

– Han är i grunden sig lik. Han är äldre – vilket märks ibland – men inte på samma sätt som det märktes på Biden. Han är mer bekant för väljarna nu. År 2016 hade Trump inte haft jobbet. Han hade inte haft något valt ämbete. Så han var då svår för människor att läsa. Nu är han inne på sin tredje raka valkampanj och de amerikanska väljarna börjar kunna honom ganska väl.

– En annan skillnad är att den här gången äger Trump också sitt partis institutioner. Han har kunnat välja en vice presidentkandidat, JD Vance,  som har samma politiska profil som han själv. Det kunde han inte 2016. Då behövde han ännu lugna delar av det egna partiet. Trump ser nu republikanerna som sitt parti och han väljer de personer runt sig som han känner för.

– Trump har dock aldrig lärt sig att bli en disciplinerad kampanjare. Enda gången under den här valrörelsen han lyckats att lägga band på sig själv var under debatten med Biden. Men när han skulle debattera Harris var han precis som vanligt igen. Det vill säga han snackade först och tänkte sedan. Om han nu överhuvudtaget tänker. Han pratade spontant och reflexmässigt vilket inte är så lyckat i en stor presidentdebatt. Trump hade kunnat vara mer säker på seger om han hade lärt sig att vara disciplinerad.

Hur ser framtiden ut för Republikanerna? Finns det ett liv efter Trump?

– Det finns strukturproblem. Republikanerna är svaga i de grupper av befolkningen som växer; minoriteter och storstadsbor. Det är bland annat därför som Republikanerna har börjat att se migration som ett hot. Partiet går inte särskilt bra i minoriteter.

– Andelen amerikaner som bor i storstäder ökar också. Det kan på sikt göra det omöjligt för Republikanerna att vinna nationella val. De fyra största delstaterna med flest elektorsröster är Kalifornien, New York, Texas och Florida. De två första är knallblå. De två senare brukade vara säkra republikanska men börjar nu bli mer av svängstater när storstäderna där växer. Om Demokraterna skulle vinna tre av de fyra stora skulle det bli mycket svårt för Republikanerna att komma tillbaka.

GA

Detta är en intervju från Gotlands Allehandas ledarsida.