Ledare: Intervju: Den strama migrationspolitiken

Maria Malmer Stenergard, partiets migrationspolitiska talesperson, förklarar hur förslagen skulle se ut om M fick bestämma.
M vill minska invandringen för att förbättra integrationen, men vad händer sedan?
– Jag tror att i princip så långt man kan överblicka måste vi ha en stram invandring för att våra integrationsproblem är så omfattande. Alldeles för många lever i utanförskap, bara hälften av de som kommit hit blir självförsörjande. Det är tyvärr inget man vänder på ett decennium. M är ju ett parti som ser positivt på globalisering. Vi ser stora vinster med att människor rör sig över gränser, och vi vill att Sverige ska vara en del av det. Men vi får inte vara aningslösa. Utgångspunkten måste vara att de som kommer hit kan integreras snabbt, förväntas ta ansvar och bli en del av vårt samhälle.

Hur bör välfärden utformas för att ge bäst förutsättningar för en hållbar migrationspolitik?
– Jag tror att de flesta svenskar vill se en omfattande välfärd. När man är som svagast ska staten gripa in och hjälpa till. Men den välfärden bygger på att alla som har förmåga är med och bidrar, och så är det inte nu. Om vi ska kunna bibehålla en hög nivå på välfärden måste vi i större utsträckning göra den premiebaserad i stället för bosättningsbaserad. Man måste jobba sig in i välfärden.

Kan detta förändra svenskarnas syn på välfärden?
– Jag tror att många kommer att uppfatta det som mer rättvist. Alla ska ha rätt till akut sjukvård och skola. Men andra förmåner, som föräldraförsäkringen, ska man behöva kvalificera sig in i.
– Jag känner ganska stor frustration över att vi har partier som vill ha öppna gränser och skära ned på välfärden – som Centerpartiet – som när det väl kommer till skarpa förslag bara ställer sig bakom sådant som innebär ökad invandring, men aldrig skarpa förslag för att åtgärda välfärden. Det bidrar till integrationskrisen.

Hur ser du på rätten till skydd respektive rätten att bosätta sig?
– Rätten att söka skydd är ju absolut. Var och en har rätt att få pröva sina skyddsskäl. Om det skyddet bedöms långvarigt har man rätt att bosätta sig här. Vill man av andra skäl bosätta sig här måste man ha säkrat försörjning. Det är vår skyldighet att med våra gemensamma resurser hjälpa dem som har absolut störst behov. Då kan vi inte prioritera resurserna till de som inte har skyddsskäl.

Finns det en risk att det just nu är människor med skyddsskäl som inte får asyl?
– Ja, och det är där vi kommer in på framtidsdiskussionen. Hur utformar vi ett regelverk på europeisk nivå som bättre kan hjälpa de som behöver det? Många med störst behov kan aldrig lämna flyktinglägren. Det är uppenbart att människor riskerar sina liv på Medelhavet för att söka skydd, men också för att söka en bättre framtid här, till exempel av ekonomiska skäl. Men vi har inte möjlighet att ta emot alla dem, utan vi måste prioritera de som behöver skydd.