Intervju
Regeringen har tillsatt en utredning som ska lägga förslag på hur lärarnas administration ska minskas. Men enligt ett tilläggsdirektiv får utredaren inte röra F-betyget. Det har vållat debatt i lärarkåren. En av dem som menar att F-gränsen sänker nivån och orsakar betygsinflation är Filippa Mannerheim.
Varför vill du få bort F-gränsen?
– Därför att F-gränsen stjäl enorma mängder tid och resurser i skolan. Särskilt vid slutet av terminen. Lärare springer hysteriskt runt och ordnar med omprov och kompletteringar för att eleverna inte ska få F. Detta trots att eleverna kanske inte har förmågan eller motivationen att nå E. Det som händer är att lärarna måste sänka kraven. Det går inte att ha en godkäntgräns som gör att 15 eller 20 procent av eleverna inte kommer in på gymnasiet.
Men gränsen E är väl ett ganska lågt betyg?
– Nej, det där är ett missförstånd. E är målrelaterat betyg. Det går inte att jämföra med 1:a eller 2:a i gamla betygssystemet. Jag skulle säga att E är en hög nivå. Som elev räcker det inte bara att vara närvarande. Du förväntas skriva längre arbeten, kunna hålla tal inför klassen, argumentera väl och delta aktivt i diskussioner. Det är många ungdomar som inte når den nivån.
Men är det inte bra att skolan ställer höga krav?
– Det blir tvärtom! F-gränsen sänker kraven. Man har satt en E-gräns som ligger långt över många elevers förmåga. Det är en önskedröm att alla ska kunna nå E. Ändå är det ett krav för att komma vidare i skolsystemet. Både lärarna och eleverna kommer i kläm. Man kan erbjuda omprov på omprov men vad hjälper det om eleven inte når upp till nivån? Då måste man som lärare låtsas att eleven når gränsen. Det är ett låtsas-spel som tar enormt med tid. Ett exempel är när elever som inte gjort något på en hel termin ska komplettera en halv kurs eller gå sommarskola på några veckor och då plötsligt får godkänt. Det är en chimär.
Innan en lärare sätter betyget F måste eleven få en så kallad F-varning. Är inte det en fördel? Det innebär ju att både elev, rektor och föräldrar förstår att något måste göras och att eleven behöver extra stöd.
– Nu är det ju inte så att en F-varning med automatik innebär att det sätts in ett batteri av stödåtgärder kring eleven. I stället kanske läraren får i uppdrag att ”anpassa” undervisningen så att eleven klarar uppgifterna. Det skulle möjligen vara rimligt med en F-gräns om politikerna lagstadgade om tidiga och omedelbara speciallärarinsatser så fort en lärare flaggade för att en elev halkade efter. Men det skulle ju bli enormt dyrt.
Det finns ändå tecken på en svängning i många skolfrågor nu. Politikerna har till exempel tagit till sig den kritik som du med flera har framfört när det gäller skärmar. Ser du ingen sådan ljusning när det gäller F-gränsen?
– Faktiskt inte alls. Och det är ett stort politiskt feltänk. Vad jag hör från många håll är att lärare helt enkelt börjar se på E som den gamla ettan. Det finns mindre och mindre korrelation mellan de politiska målen och vad som faktiskt sker i skolan.