Så skrev jag i januari i år och den genomgång jag nu gjort är inget undantag. Även 2024 har innehållit en hel del intressanta politiska nyheter, frågor och tankar.
Året började med Svenska Spels stora varsel. Efter förhandlingar om ny organisation, utdelning av uppsägningsbesked och diverse erbjudanden till de som ville lämna frivilligt var det 120 personer färre som var kvar i organisationen och av de 36 färre på Gotland. Ett hårt slag mot den gotländska arbetsmarknaden, skulle man kunna tro.
Men som vanligt verkar de som blev arbetslösa sugas upp av den sen många år tillbaka överhettade arbetsmarknaden.
Det jag reagerade starkt på var att det började anställas personer innan bläcket på förhandlingsprotokollet hade hunnit torka. Enligt Svenska Spel berodde det på fel kompetens bland de som varit anställda utifrån hur den nya organisationen såg ut.
Något som jag såg som ett slag i ansiktet på de som fick gå. Naturligtvis hade Svenska Spel en helt annan syn på saken.
Under 2024 har även den eventuella nya ishallen debatterats. Högt och lågt. Allt från att en ny ishall i Visby, där den behövs, är orättvist mot landsbygden, där det redan finns två, till att regionen inte har råd.
När frågan togs upp i regionfullmäktige blev det en minoritetsåterremiss. Vi får med andra ord vänta till 2025 innan det slutliga beslutet tas.
Men en fråga som jag ännu inte fått svar på är: Hur mycket skulle det kosta regionen att inte bygga en ny ishall? Hur mycket kommer en fortsatt användning av den befintliga nedslitna ishallen att kosta i underhåll de närmaste tio åren?
2024 var året då vi fick utstå något som vad jag kan komma är ny företeelse. Motorburna idioter som kör sänder olika idrottsanläggningar. Allt från skidspår till fotbollsplaner.
Jag hoppas innerligt att vi slipper liknande händelser 2025, men jag är tveksam. Pojkar i en viss ålder, och då tänker jag mental ålder, har en förmåga att göra dumheter så länge dumheterna inte får några konsekvenser.
Och då tänker jag inte på rättsliga konsekvenser, utan konsekvensen att be om förlåtelse. Den konsekvensen är ofta den bästa, men det verkar vi glömt bort nu för tiden då allt ska polisanmälas och dras den vägen. Med något undantag och då tänker jag på de förstörda skidspåren där de skyldiga fick säga just förlåt och stå där med en skam de inte vill uppleva igen.
Under våren 2024 blev vi åter varse fackförbundens krympande organisationer. Den här gången var det LO-distriktet på Gotland som gick ihop med det stora LO-distriktet i sydöstra Sverige.
Jag anser ännu att fackförbunden under LO:s paraply gräver sina egna gravar då man inte ger LO uppdraget att bli en dörr in till facket, oavsett fackförbund, i varje svensk kommun.
Då hade det ännu funnits en bra facklig service till de medlemmar som saknar eget fackförbund i just sin kommun. Här på Gotland skulle det vara alla förbund utom Transport, som nu är det enda LO-förbundet med egen avdelning på Gotland.
Under 2024 har vi också fått veta att SD-Gotland lagt ut stora delar av sin verksamhet på entreprenad. De arvoderade SD-politikerna i olika nämnder och styrelser orkade, eller kunde inte, driva partiets politik på egen hand.
Allt detta uppdagades då en före detta, numera utesluten, SD-topp från Stockholm stämde SD-Gotland på en stor summa pengar för det arbete som gjorts. Där ingick bland annat SD:s budgetförslag till regionfullmäktige och ett stort arbete med valprogram inför valet 2022.
Nu förlorade den före detta SD-toppen och hans bolag tvisten i Tingsrätten, men inte på grund av att de inte gjort jobbet, utan för att det inte fanns bevis för att de skulle få betalat för allt de gjort. Att ta på sig jobb i god tro och utan att ha papper på jobben och betalningen är som ni förstår inte en bra lösning när det i slutändan inte finns någon samsyn.
Detta var den första av flera ledare där jag går igenom det politiska året 2024. Jag hoppas ni hänger med på min vandring.