Koranbränningar i Sverige, upplopp och attacker mot moskéer och hijab-förbud för franska atleter i OS. Listan kan göras lång, men det som skaver är att det aldrig verkar bli bättre. Islamofobin har till synes ökat på många håll i världen. Diskrimineringsombudsmannen har beskrivit i en rapport hur islamofobin är utbredd inom alla aspekter av samhället – välfärdssystemet, arbetsmarknaden, läromedel och bostadsmarknaden. Självklart är Tidölaget inget undantag, med flertalet islamofobiska förslag i Tidöavtalet. Men finns det ett ljus i tunneln?
Efter det hemska knivdådet mot barn i Southport har våldsamheter utanför en moské brutit ut. Det är en större grupp människor som kastat tegelstenar och flaskor mot moskén. Förmodligen tillhör de den högerextrema rörelsen English Defence League (EDL). Man har också satt en polisbil i brand. Anledningen? Felaktiga uppgifter om knivdådet ska ha menat att gärningsmannen ska ha varit asylsökande i Storbritannien har gjort att högerextremister tror sig ha rätten till att attackera dels sörjande personer, dels personer som bara vill utöva sin religion. Det hela är fruktansvärt. Ingen pratar om konsekvenserna av att attackera en hel religion för vad en enda person har gjort.
Och hemma i Sverige har koranbränningar normaliserats i hög grad, tills man insåg hur skadligt det är för relationerna med andra länder. För att inte tala om hur hatfullt och respektlöst det är mot muslimer. Men det är sällan en aspekt som tas i beaktande. I stället tittar man på om det skulle kunna göras säkert, utan att riskera rikets säkerhet. Nu vill man dock utreda möjligheterna att stoppa koranbränningar – något Socialdemokraterna tidigare velat göra, men blev då överkörda. Motivet är fortfarande rikets säkerhet, men det är omöjligt att göra en sådan bedömning utan att också titta på aspekten av att begå hotfulla handlingar mot en folkgrupp.
Hijab-förbudet på OS har jag tidigare skrivit om, men det är mer relevant än någonsin. Många tänker att dessa handlingar, förbud eller regleringar inte spelar någon roll, men det är så här man gör för att tysta och förtrycka en hel grupp. En liknelse som går att göra med lagstiftningen i USA. Analsex är förbjudet i flera delstater. Det kan tyckas vara en löjlig och till synes rolig lag som man kanske skrattar åt, men skrattet fastnar i halsen då man förstår att det är ett sätt för staten att stoppa homosexuella par. Det man indirekt säger är att homosexuella män är olagliga.
Det är samma princip som gäller här. Man vet att det är olagligt att direkt diskriminera en grupp människor, därför hittar man andra sätt. Som man sedan kan argumentera för på ett annat sätt. ”Inga religiösa symboler alls”, ”rikets säkerhet” och så vidare. Enligt Diskrimineringsombudsmannens rapport så sker islamofobi ofta i det tysta eller på ett sätt som är indirekt. Det kallas indirekt diskriminering och kan vara sådant som att man inte anställer personer med religiösa symboler (vilket drabbar muslimska kvinnor). På senare år har vi sett fler förslag till dessa typer av lagar och regler. Inte minst från Sverigedemokraterna. Men det är svårt att sätta stopp för dessa, eftersom det sker på ett så indirekt sätt.
Det är svårt att se ljuset i tunneln, men vi måste börja prata mer om muslimers upplevelser och vad sådana här lagar har för effekt på muslimer i Sverige. Fortsätter vi i samma fotspår så är det svårt att se ett samhälle där alla människor kan leva i harmoni, som baseras på respekt.