Det förekommer, även om jag inte sett många exempel, att de som varken vill ha starkare försvar eller medlemskap i Nato anklagas för att vara Rysslandsvänner och ha dunkla syften. Det är en orimlig anklagelse, om det inte baseras även på andra och mer graverande omständigheter.
Jag är övertygad om att de flesta som varken vill ha starkare försvar eller Natomedlemskap har goda syften och vill Sverige och världen väl, även om deras ståndpunkt om hur det ska gå till grundas på en naiv, illa genomtänkt eller obefintlig analys.
Mer vanligt förekommande är att vi som vill ha starkare försvar och medlemskap i Nato utmålas som krigshetsare och mer eller mindre som vapenfetischister. Kunde inte vi få åtnjuta samma välvilliga antagande, att vi vill ha starkt försvar och Natomedlemskap just eftersom vi eftersträvar fred och vill Sverige och världen väl.
Det finns ett visdomsord som tillskrivits så många olika historiska personer – från Sun Tzu över Mao till Winston Churchill och fler därtill. Jag förmådde inte reda ut vem som sade det först, om det överhuvudtaget är känt.
"Ett land har alltid en armé. Sin egen eller någon annans."
Det råder större samstämmighet om att ett annat talesätt har sitt ursprung i antikens Rom: "Om du vill fred rusta dig för krig".
Detta är något man måste förhålla sig till i en värld där vi inte uteslutande omges av välvilliga grannar utan ambitioner att flytta gränser eller att påtvinga andra sitt inflytande och sin världsbild.
Jag blir direkt upprörd när Ryssland och Ukraina tilldelas ett delat och lika stort ansvar för att avsluta det pågående kriget. Säkerhetsexperten Patrik Oksanen uttryckte det väl, när han i samband med ettårsdagen av krigets start intervjuades av Sveriges Radio:
– Om Ryssland slutar kriga imorgon blir det fred, om Ukraina slutar kriga imorgon så slutar Ukraina att existera.
Efteråt skulle vi möjligen ha fred. Kanske. Ett litet tag. En fred som borgar för nya konflikter. Samtidigt skulle Ukrainas nationella identitet utraderas. Liksom en stor andel av för den nya regimen misshagliga medborgare.
Det är inte för att leva ut krigiska drifter som Ukraina bönfaller omvärlden om att förse landet med vapen. Ukraina har varken valt den situation som landet befinner sig i, eller de medel som landet måste tillgripa för att överleva.
För att vara Ukraina till hjälp behöver landet vapen. Och för att vara våra fredliga grannländer till hjälp – och för att hjälpa oss själva – så behöver även vi beväpna oss. Självförsvar är inte krigiskt.