För mig är morgonen helig. Att i lugn och ro få sätta sig vid matbordet med en tallrik fil, en knäckemacka, ett litet glas juice och morgontidningen är den bästa tiden för mig. Radion skvalar i bakgrunden när ögonen vandrar över tidningens artiklar samtidigt som jag försöker hitta munnen med en sked fil och nyckelhålsmärkta flingor.
Rubriker som fångar mitt intresse och får mig att läsa något jag annars hade skrollat förbi. Och sen annonserna som plötsligt dyker upp när jag med automatik fortsätter läsa av sidorna.
Med morgontidningen, och andra dagstidningar, får man ett koncept som funkar för alla. Läsarna får intressanta och trevliga artiklar att läsa, men även några sidor med annonser. Annonsörerna får stor spridning och en förhållandevis stor läsning. Tidningarna får både prenumeranter och annonsörer vilket ger en stabil ekonomi.
Konceptet är i mina ögon optimalt, men utvecklingen ger en annan bild. Pappersupplagorna minskar år efter år, samtidigt som antalet digitala prenumeranter ökar. Men trots det har Gotlands Tidningar, Gotlands Allehanda och Helagotland.se större spridning än Aftonbladet på Gotland. Det är alltså fler gotlänningar som läser någon, eller flera, av de tre gotländska nyhetsprodukterna än det är gotlänningar som läser Aftonbladet. Det är unikt i landet där de stora riksomfattande mediehusen annars dominerar även lokalt.
Om morgonen är helig så är tiden för kvällsmackan mer flexibel. Oftast blir det ett korsord eller ett sudoku för att ge hjärnan ett avslut innan sömnen ska träda in. Men ibland när lusten för hjärngympa inte finns och telefonen är på annat håll kan jag börja bläddra i den där gratistidningen som tvingas på en om man inte tydlig markerar på sin brevlåda eller brevinkast att man undanber sig den.
Bläddrandet brukar gå snabbt de få gånger jag öppnar den. Att enbart läsa annonser intresserar mig inte, och bläddrandet blir helt omvänt mot när jag läser morgontidningen. Jag skummar av sidorna slentrianmässigt då jag redan innan, av erfarenhet, vet att det sällan finns något intressant att läsa.
Men ibland händer det att jag fastnar för en rubrik eller bild även i annonsbladet.
Just det hände häromkvällen. En bild på en GT-tidning fick mig att stanna till och läsa den text som fanns. Om det var en annons eller ett försök att göra journalistik funderar jag fortfarande på, men texten gick ut på att förminska GT och GA och hylla den egna gratistidningen.
Utifrån texten kunde man utröna att de bägge gotlandstidningarnas upplagor nu var så låga att annonsörer borde dra sig undan. Gratistidningen hade enligt texten däremot stor spridning med sin stora upplaga.
Texten, som knappast kan kalla objektiv, vinklas med flit för att gynna den egna produkten. Dessutom undviker man att presentera fakta runt upplagornas faktiska spridning. För visst är det skillnad på GT:s upplaga på 10 500 och gratistidningens upplaga på 40 000. Men då GT trycks sex dagar i veckan medan gratistidningen inte ens kommer ut varje vecka blir det en märklig jämförelse.
Sen nyår har gratistidningen delats ut i cirka 240 000 exemplar, medan bara GT gått ut i omkring 750 000 exemplar till sina prenumeranter. Lägger vi sen till upplagorna för GA och läsandet på Helagotland.se förstår vi att gratistidningen inte har den spridning de själva vill ge sken av.
Och om jag får killgissa lite så tror jag att en tidning du väljer att betala för och prenumerera på läser du också i större utsträckning än ett annonsblad som dimper ner i brevlådan med ojämna mellanrum.
Morgontidningarna, som jag lärt känna dem, är på väg till historien. Inom en inte alltför lång tid kommer du inte kunna bläddra i en pappersupplaga av GT, vilket jag accepterar men sörjer.
Men för den skull är inte de lokala mediehusen på dekis. Den spridning som NTM:s gotländska produkter har är faktiskt unik i landet och att den lokala journalistiken på Gotland står sig så stark gynnar både gotlänningarna och de gotländska annonsörerna.