Jag kan inte annat än låta mig imponeras av GGN-arrangörens tålamod och enträgna arbeta att få till den 41:a årgången av Gotland Grand National.
När Försvarsmakten förra året helt utan förvarning sa upp avtalet med GGN-arrangören måste det skapat panik. Det 40:e Gotland Grand National som kördes 2023 blev på grund av Försvarsmaktens behov av skjutfältet också det sista som kördes på Tofta. Men redan då var förberedelserna inför årets GGN långt gångna. Beskedet att skjutfältet på Tofta inte längre var tillgängligt ställde nog till det ordentligt.
Ny plats måste hittas, markägare tillfrågas, och alla tillstånd skaffas. Inte helt lätt för ett stort arrangemang, med många både tävlande som publik, och som dessutom tar stor geografisk plats.
Helt ärligt så trodde jag aldrig att arrangemanget skulle kunna genomföras på Gotland 2024, men nu är plats hittad och alla tillstånd verkar vara på plats. Det är bara banan som ska hinna bli klar innan starten kan gå för GGN 2.0, som arrangören valt att kalla årets tävling.
Alla prövningar som arrangören utsatts för har med största säkerhet gett viktiga lärdomar inför kommande års arrangemang.
Under de sista åren på Tofta löpte nog allt på utan större utmaningar. 40 års erfarenhet av samma tävling på samma plats hade gett ett koncept som i det närmaste kunde kopieras från året innan. Tidsramar där var sak var tydligt inplanerat när och hur det skulle göras, och vilka som skulle kontaktas. Ett mer eller mindre självspelande piano.
Efter Försvarsmaktens besked måste det mesta av tidplan och arbetssätt kastas i papperskorgen och helt nya tas fram. Då och där förra hösten stod arrangören med ett helt tomt blad i stället för den fyllda manualen de jobbat efter år efter år.
Och missar har gjorts, i alla fall när det gäller de tillstånd som skulle sökas där arrangören tvingats till sena kompletteringar för att få det att fungera.
Osäkerheten har nog också försvårat arrangörens arbete. Jag kan exempelvis tro att kontakten med sponsorer varit en svårare prövning för arrangören än tidigare år.
Så det är inte så konstigt att vi genom medias rapportering upplevt att årets GGN har löpt gatlopp mellan grannar, myndigheter och domstolar. Ett gatlopp som nog bara ett fåtal trodde skulle gå vägen. För det måste ha varit en prövning för arrangören.
Men allt är inte bara blod, svett och tårar. Den erfarenhet som arrangören fått under arbetet med årets arrangemang har de stor nytta av framöver. Förhoppningsvis kan GGN köras på samma plats lång tid framöver och då har de tomma bladen redan blivit en mindre manual utifrån det jobb som gjorts under det senaste året. Och även om tävlingen tvingas flytta en gång till sitter arrangören i en bättre sist i dag än för ett år sedan.
Jag kan inte annat än låta mig imponeras av arrangörens idoga arbete för att Gotland skulle få behålla ett av de viktigaste arrangemangen för öns besöksnäring har under hösten. Nu kan jag bara hålla tummarna för att allt också går vägen.