Jag upplevde då att det börjar gå upp för många vad skillnaden mellan effektiviseringar och besparingar är. Vilket känns upplyftande efter alliansens påståenden om att deras 200 miljoners besparingspaket på något sätt skulle vara ett effektiviseringsprogram. Då lekte alliansen av någon anledning med ord.
Så jag förstår varför Eva Nypelius väljer att sopade frågan om utvärdering av det stora ”effektiviseringsprogrammet” under mattan. En utvärdering skulle fastslå att det var en ren och skär pappersprodukt helt utan förankring och möjlighet till någon som helst effektivisering.
Jag hoppas ändå regionens revisorer tittar under den där mattan och tar sig an uppdraget för att se över hur ”effektiviseringarna” långsiktigt har förbättrat regionens ekonomi.
Men tillbaka till debatten om det nya effektiviseringsprogrammet som faktiskt ser hyfsat genomarbetat ut. Regionen ser möjligheter att effektivisera sin verksamhet under 2023 och 2024 för på så sätt frigöra runt 130 miljoner kronor till verksamheterna. Men det som är bra är att man nu också beskriver att effektiviseringar kräver insatser.
Effektiviseringar kostar ofta pengar, initialt. Nya arbetsmetoder kräver utbildning och tid för genomförande, och nya arbetsredskap kostar pengar. Men de vinster som kan hämtas upp efter tålmodigt och samordnat arbete kommer alltid att vara större, om effektiviseringarna görs rätt. Tanken med en effektivisering är att verksamheten ska bli bättre och billigare. Det blir den inte om man bara skär ner på personalstyrkan. Exempelvis lär inte verksamheten på ett äldreboende bli bättre om färre anställda ska sköta omsorgen för de äldre. Även om man lyckas hålla sig inom avtalad servicenivå. Speciellt inte när servicenivån är satt lågt och med rätt luddiga gränser. Är det exempelvis bra omvårdnad att gå ut med de äldre en, två eller fem gånger i veckan?
Om man däremot hittar hjälpmedel eller arbetssätt som underlättar arbetet kan det effektivisera verksamheter och därmed ge utrymme för andra viktiga åtgärder på andra håll i regionen.
Under gårdagens regionstyrelsemöte fanns en ny revisionsrapport på bordet. ”Granskning av långsiktig finansiell planering.” Där fastslås att regionen behöver se mer långsiktigt på sin ekonomi och främst då investeringskostnaderna. Men revisionsrapporten fastslår också att regionen bör ”Identifiera och påskynda effektiviseringsprojekt i de verksamheter där det bedöms genomförbart”. Något som är både klokt och rätt självklart och det ligger dessutom i linje med det framtagna effektiviseringsprogrammet. Däremot var det var just identifieringen av effektiviseringsprojekt som lyste med sin frånvaro i alliansens så kallade effektiviseringspaket.
Slutligen en liten snabb reflektion. Det känns faktiskt skönt att i revisionsrapporten kunna läsa: ”Det finns idag, trots att fullmäktige tar beslut om kostnadssänkningar när en nämnd rapporterar underskott, en låg mål- och budgetföljsamhet av flera nämnder utan att det föranleder några åtgärder från regionstyrelsen. En verkningsfull målstyrning bedömer vi därmed saknas.”
Alliansens eviga mantra när man under förra mandatperioden satt i opposition var ju att det behövdes ”bättre styrning och ledning”. Men redan inför bokslutet för 2019 såg man tydligt att alliansens styrning och ledning fallerade. Regionstyrelsen tog då inte ens tag i de underskott som några nämnder hade på det sätt som revisorerna krävde redan i rapporten för delår två, utan valde istället att stoppa huvudet i sanden.
Så jag är inte förvånad över den kritik som nu framförs av en fristående revisionsbyrå.