På onsdag hålls två mycket viktiga omröstningar i riksdagen. Först ska Magdalena Andersson provas som statsminister därefter kommer riksdagen rösta igenom den budget som ska gälla för 2022. Det är två omröstningar som när detta skrivs kan gå hur som helst.
Socialdemokraterna har inte fått Vänsterpartiet att sansa sig så Magdalena Anderssons möjlighet att bli landets första statsminister verkar just nu inte vara så stora. Den enda skillnaden från sommarens omröstning där V släppte igenom Löfven är att Magdalena Andersson nu ska släppas igenom. Tydligen vill V ha mer inflytande än vad som ens är möjligt utifrån exempelvis pensionsgruppens arbete.
Nu har V två dagar på sig att välja sida. Vill man se en socialdemokratisk statsminister eller vill man agera bromskloss och riskera att Ulf Kristersson blir statsminister.
Jag börjar tröttna på V som uppträder som ett bortskämt barn vid affärens godishyllor. Jag kan förstå att man inte vill vara en dörrmatta, men det valet var ju deras eget när de godtog Januariavtalet 2019. Därefter har partiet bytt ordförande och valt en helt annan väg och uppenbart fastnat vid godishyllorna efter sommaren samarbete med SD där man fällde regeringen, och fick en godisklubba, innan det ens fanns ett förslag om fri hyressättning på bordet.
Under tiden man snaskade på godisklubban, släppte partiet igenom Löfven utan några egentliga krav. Men nu när sockersuget är tillbaka så kräver man mer godis för att Magdalena Andersson ska bli landets första kvinnliga statsminister. Mycket vill ha mer, segerklubbans sötma gav en mersmak som nu riskerar att kasta landet in i en regeringskris mitt i en pandemi som inte verkar ge med sig.
Frågan om budget ser ännu mörkare ut. 2018 vann M och KD:s berömda servettskiss riksdagens omröstning då samtliga partier förutom SD följde praxis. Nu har samma tre partier, M, KD och SD, lyckats komma överens om ett par reservationer som hade fått servettskissen att se både seriös och välgenomtänkt ut. Om de blåbrunas reservationer inte ska gå igenom krävs att både V och C frångår praxis och röstar på regeringens förslag. Något som just nu ser mörkt ut.
Jag ser helst att Magdalena Andersson väljs på onsdag, men skulle det inte gå vägen för att V röstar emot, borde Andersson ge Kristersson möjlighet att bilda regering.
Utifrån Vänsterpartiets omogna beteende och risken att vi ändå får se högerpartiernas budgetreservationer gå igenom, är jag inte främmande till att S borde släppa fram Ulf Kristersson som statsminister. Jag anser att behovet av en regering, just nu och mitt i pandemin, är större än behovet av en S-ledd regeringen. Dessutom är risken att en M/KD (SD) regering hinner hitta på dumheter tidsbegränsad till valet om knappt tio månader. Vad som händer därefter är ju ännu skrivet i stjärnorna.
Här nedanför skriver Björn Jansson i sin krönika att Stefan Löfven ”blev till slut förknippad med sommarens statsministeromröstning vilket urholkat hans förtroende”. Jag håller inte med Björn Jansson i den beskrivningen. Jag har svårt att se hur Löfvens förtroende kan urholkas genom en omröstning som iscensattes på ett sätt som till mångt och mycket kan beskrivas som ett bakhåll. Då tror jag mer på att Löfven tröttnade på det nya arbetssättet som V har anammat. Det och ett förhårdnat politiskt klimat där lögner, osakliga påhopp och personangrepp alltmer tar över den politiska debatten kan nog suga musten ur den mest härdade.
Rättelse
Mina geologiska kunskaper är uppenbart inte på den nivå de borde vara. I lördagens ledare angav jag fel geologisk tid då den gotländska berggrunden fick inslag av saltvatten. Rätt tid ska vara för omkring 10 000 år sedan.