Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har från 2017 och fram till förra året 84 kvinnor dödats av sin partner eller någon före detta partner, det är ungefär 16 kvinnor per år.
Under 2022 anmäldes över 23 000 fall där en kvinna blivit utsatt för våld av någon de kände. Även här är siffrorna hämtade från BRÅ.
Enligt Jämställdhetsmyndigheten är det 15 000 kvinnor som lever med sekretessmarkering eller skyddad folkbokföring. De flesta av dem har tvingats fly och leva gömda på grund av en våldsam före detta partner.
Det vi också vet utifrån BRÅ:s undersökningar är att mörkertalen är enorma.
Problemet med mäns våld mot kvinnor är som ni förstå stort. I Hanna Davidssons artikelserie, publicerad i Gotlands Tidningar 25, 27 och 28/11 samt på helagotland.se, kan vi läsa om delar av det arbete som görs för att minska våldet här på Gotland.
Region Gotland jobbar med frågan på många bra sätt. Bland annat genom att ge rätt verktyg till de män som själva förstått att de har problem. Det är med den norska metoden Alternativ till våld (ATV) som man vill att individen ska sluta använda våld. Detta genom att lära sig att kommunicera och lösa konflikter i sina relationer på andra sätt.
Med våld menas här inte enbart fysiskt våld, utan många män utsätter även sina partners för psykiskt våld, något som inte alltid är så känt. Kunskapsbristen gör att Ann-Christin Schandl och Kjell Gardarfve, som jobbar inom regionen mot våld i nära relation, ofta möts av förvåning när de förklarar att det även finns psykiskt våld.
I en av artiklarna kan vi läsa hur några män upplever ATV och det arbete som görs i socialförvaltningens icke-våldsgrupp för män. Männen vittnar om att de på olika sätt, ofta från någon i familjen, fått upp ögonen för sina destruktiva beteenden och av den anledningen sökt hjälp. Utifrån vad jag kan utläsa av artikeln har ingen av männen brukat fysiskt våld, utan mer som en av männen uttrycker sig ”varit ett riktigt svin”.
Jag gillar att man numera jobbar även med männen, vilka ju är det stora problemet. Att det sedan lång tid tillbaka funnits bra hjälp och stöd för de utsatta kvinnorna, och barnen, är ju bra, men det har ju inte löst problemen med de våldsamma männen.
Nu är det inte så enkelt att lösa det här stora samhällsproblemet. Det räcker inte med att det finns metoder för att män ska få andra redskap att hantera en relation än fysiskt eller psykiskt våld. För som med allt annat är det bara du själv som kan förändra dig och dina beteenden. Och om du inte har insikt i dina problem är det ännu svårare att förändra sig till något bättre.
Regionens verksamheter är bra, men än så länge är det bara är män med insikt och viljan att få hjälp som går dit. Så frågan är hur vi kan utöka andelen män som inser att de har problem. Ett sätt är den artikelserien som ni kan läsa på Helagotland.se som sprider kunskapen om både vad våld i nära relation är och att det finns bra hjälp att söka.
Precis som männen har svårt att se sina destruktiva beteende har kvinnorna svårt att se att de lever i ett destruktivt förhållande. Även här behövs en insikt för att kunna ta steg till ett bättre förhållande eller ur det om det inte finns någon annan lösning. Men till skillnad från männen som ”bara” har sig själva att förändra riskerar kvinnorna att drabbas av männens vrede.
Då är bland annat kvinnojourerna bra att ha som ett första steg. Där kan kvinnor få både stöd och ett säkert boende under den första tiden.
Här är jag mer kritisk till regionens arbete. Jag har uppfattat att kvinnojourerna som finns eller funnits på ön fått på tok för dåligt stöd av regionen. Nu vet jag att det inte är så enkelt för regionen att hjälpa till utifrån de regelverk som finns för offentligt stöd, men jag har ändå fått uppfattningen att de vägar som finns inte har prioriterats.
Regionen kan göra mer för kvinnojourerna och ett steg på vägen togs nyligen av regionstyrelsen där det beslutades att utreda ett närmare samarbete.
Mäns våld mot kvinnor och barn är ett stort samhällsproblem, även om våldet är ett ännu större problem för de kvinnor och barn som blir utsatta.
Nu är det inte kvinnorna som är problemet utan männen och då är det bra att vi nu för tiden har kommit så långt att det finns hjälp för de män som så vill.
Med bra verksamheter som dessutom uppmärksammas kan fler män uppmärksammas att ta steget mot ett bättre sätt att hantera konflikter inom familjen. När det dessutom finns stora kunskapsbrister kring våld i nära relation är det än bättre att sprida information.
Hanna Davidssons artikelserie är som ni förstår, förutom välskriven, även mycket viktig.