Det är inte lätt att vara jägare i dessa tider. Förutom de krav som bland annat jag ställer på hårdare och tätare kontroller av vapenlicenser vill regeringen och SD, läs Åkesson, gå vidare med ett förbud av en viss sorts halvautomatiska jaktvapen med militärt utseende. Detta på grund av den masskjutning som drabbade Örebro och Sverige förra veckan, där lagliga vapen, dock inte de som regeringen och SD vill förbjuda, användes av en person med vapenlicens.
Som om det inte var nog riskerar jägare att drabbas hårt om Gotlandspolisens tolkning av knivlagen blir allena rådande. På Helagotland kunde vi i veckan läsa om en jägare som kom hem från en jaktresa på fastlandet och stoppades av polisen när han körde från Gotlandsfärjan.
När polisen fick reda på att jägaren hade jaktknivar med sig i bilen så tog det hus i helvete. Ha knivar i bilen så här mitt i natten var inget poliserna gillade. Jägaren fick knivarna beslagtagna och blev dessutom anmäld för brott mot knivlagen. Att jägare och fiskare har med sig kniv i samband med jakt eller fiske ska inte innebära ett brott mot knivlagen. Men tydligen är tidpunkten avgörande.
I artikeln kan vi läsa att följande står på polisens hemsida: ”Innehav av kniv i fordon på allmän plats kan vara befogat om innehavaren exempelvis är på väg ut på en fisketur eller för att jaga eller behöver kniven i något annat sammanhang som är legitimt. Tid och plats kan vara avgörande för om innehavet är befogat eller inte”.
Hur den tolkningen av knivlagen rimmar med eventuell nattjakt, vilket i sig är mycket ovanligt på Gotland, eller nattfiske förtäljer icke historien, men att jägaren i det här fallet skulle ha gjort på något annat sätt än att åka direkt hem från färjan känns ju absurt.
Nu kommer anmälan malas igenom rättsväsendets kvarnar och vi lär få reda på hur det hela utfaller. Min killgissning är att anmälan avskrivs rätt fort.
Teknikförvaltningen inom Region Gotland fick i onsdags,12/2, klartecken av tekniska nämnden att sälja en bostadsrätt som av någon anledning hamnat i regionens ägo. Det kan vi bland annat läsa i en artikel på Helagotland.
Av artikeln kan jag utläsa att den använts eller varit tänkt att användas ”för att kunna erbjuda utsatta personer en möjlighet till nytt boende” detta innan teknikförvaltningen tog över ansvaret och lät en projektledare för bygget av kryssningskajen bo i lägenheten.
Efter kryssningskajens invigning våren 2018 har lägenheten tydligen bara nyttjats under enstaka veckor allt för en kostnad för regionen på i runda slängar 50 000 om året.
Frågorna hopar sig. Hur svårt kan det vara för regionen att hitta någon som vill bo i en lägenhet i Visby? Jag har i alla fall uppfattat att just bostadsbristen är ett problem för regionens rekrytering av bristyrkespersonal.
Jag undrar hur många, som under de här sex åren som lägenheten stått tom, tackat nej till jobb inom regionen på grund av att de inte hittar någon bostad på så pass kort varsel som det är vid en rekrytering.
Och hur många av de som tackat nej på grund av bostadsproblemen som gladeligen tagit emot chansen att få en tillfällig bostad i den lägenhet som nu lär säljas.
Runt om i landet investerar större arbetsgivare i bostadsfastigheter för att bland annat kunna erbjuda nyrekryterade en tillfällig bostad under tiden de försöker hitta en egen lösning.
Det är något jag skulle vilja att Region Gotland också tänker några varv kring. Det är något som skulle kunna ge några fler nyanställda inom de bristyrken som vi ser kommer bli svåra att rekrytera kvalificerade medarbetare till.
Det kräver att Region Gotland också tar fram en fungerande helhetslösning där de enskilda förvaltningarna slipper, eller kompenseras, för de merkostnader de bostäderna skulle medföra.
För i dag har ingen förvaltning råd med att ha en kostnad för en bostad som inte används fullt ut.
Så jag förstår varför teknikförvaltningen vill sälja en lägenhet som stått tom i sex är, men jag fattar inte hur det har blivit så då behoven är så pass stora.