I går kunde vi i GA, och helagotland.se läsa om de stora problem som uppstått på Attendos äldreboende på Terra Nova. Även P4 Gotland följde upp avslöjandet och i dag kan ni läsa om det här i GT på sidan fyra. Jag misstänker att det kommer att ske uppföljningar under dagen.
Det är inga små problem som uppdagats. När socialförvaltningen inför intagningsstopp för att minska riskerna för de äldre då är det allvarligt. Att regionen även ser att det borde göras både Lex Sarah och polisanmälningar på det som hänt ger det en ännu klarare bild av de förhållanden som råder på boendet vid olika tillfällen det senaste året.
Jag hade kunnat slå på stora trumman i den här ledaren och totalsåga privata välfärdsföretag, men frågan är så mycket större.
Jag ser de stora problem som Attendo har på Terra Nova som ett tecken i tiden. Det hade kunnat inträffa på vilket boende som helst i vårt avlånga land. Jag har inte läst igenom de över 200 avvikelserapporterna som har skrivits eller andra handlingar som rör problemen på boendet. Men jag har följt äldreomsorgens utveckling tillräckligt länge för att kunna lukta mig till problemens kärna.
Den stavas rekryteringsproblem och är landsomfattande. Att problemen nu slår hårt mot ett privat boende är visserligen inte överraskande men det beror inte på de privata företagens tillkortakommanden. Det beror på att kommuner landet runt har genomfört en besparingsmodell där de privata utförarna fått göra jobbet. Kommunerna har drivit en linje där besparingar har prioriterats och gjort det genom så kallad konkurrensutsättning där billigaste anbud tagits emot med pukor och trumpeter. I smyg har kommunerna sparat på sina egna boenden med hänvisning till de privata utförarnas formidabla sätt att bedriva billig äldreomsorg.
Vi har genom åren sett hur det dragits ner på bemanning och utbildningsmöjligheter. Hur färre anställda får jobba hårdare och med verksamhetsanpassade scheman där arbetspassen delas upp under dagen med obetald ledighet på några timmar mitt emellan. För att inte ha för höga kostnader har andelen fast anställda minimerats och timvikarier blivit en naturlig buffert. Men det har även snålats in på vikarietimmarna, trots minimal grundbemanning.
Anställda har inte klarat av alla arbetsuppgifter de har med den stress det medför när man känner sig otillräcklig. Om man dessutom lägger till den stress man får av de jobb man hinner med genom att springa fortare inser de flesta att det finns förbättringspotential gällande de anställdas arbetsförhållanden. För allt detta har anställda inom äldreomsorgen dessutom låga löner. Löner som inte blir bättre av att många är deltidsanställda.
Man kan förstå varför det inte finns en kö av välutbildad personal utanför landets äldreboenden och varför äldreomsorgen blir mer av en nödlösning för de som kommer dit som nya. Man blir mer förvånad över att det finns personal som vill jobba kvar.
Men det är inte bara på golvet som neddragningarna fått fotfäste. Även chefsleden har tunnats ut. Enligt Coronakommissionen har varje enhetschef i Sverige i genomsnitt 60 medarbetare, vilket är betydligt fler än i våra nordiska grannländer. Något som inte främjar utveckling och utbildning av medarbetarna.
De problem som nu redovisas från Attendos äldreboende på Terra Nova är allvarliga. Riktigt allvarliga. Jag tror tyvärr inte det är sista gången vi får höra om liknande problem inom äldreomsorgen på ön.
Äldreomsorgen behöver rustas upp, och det i snabb takt. Det behövs fler anställda per boende, fler chefer per anställd, högre löner, färre deltider och scheman som ger de anställda bra villkor. Dessutom ska personalen få bättre utbildning.
Hur det ska gå till när det finns långa upphandlade avtal med privata aktörer och man från borgerligheten anser att alla boenden ska ha samma krav är för mig en gåta. Kraven måste höjas nu oberoende av om det skapar hårdare krav på vissa boenden under en övergångsperiod.
Årtionden av besparingar har varit förödande för de äldre och krisen på Terra Nova är bara ett tecken i tiden. Nu måste de tiderna förändras.