År 2000 fanns det 18 LO-förbund, i dag är antalet nere i 14, men inom en snar framtid kommer Målarna att gå ihop med Byggnads och kvar blir då bara 13 LO-förbund.
Utvecklingen mot större organisationer har sett liknande ut på avdelningsnivå, vilket vi kan se följderna av även här på Gotland.
Runt år 2000 fanns det minst åtta fackförbund med egna avdelningar på Gotland, i dag är det bara Transport som finns kvar med egen avdelning.
Nu ska jag inte måla fan på väggen då även de fackförbund som slagits ihop med fastlandsavdelningar ofta har kvar personal eller på annat sätt ordnat en bra organisation för sina medlemmar på Gotland. Men det är ändå en utveckling jag inte gillar.
I veckan tog även LO-distriktet på Gotland beslut att gå ihop med Småland och Blekinge och bildar det nya LO-distriktet Sydöstra Sverige och detta redan till 1 maj i år.
Vad jag förstår innebär det ingen direkt skillnad för det lokala kontoret som initialt kommer att behållas med personal och allt, men personalansvaret läggs över på det nya distriktet, precis som ekonomin. Personalen kommer att få utökade arbetsområden och vara en del av den nya organisationen precis som de som jobbar på fastlandet. Med dagens teknik är det ju relativt enkelt att jobba på olika håll med samma uppgifter. Men någon resa lär det bli över Östersjön både från fastlandsfolket som för de som jobbar i Visby.
Jag tycker att LO och deras medlemsförbund blundar för de problem de brottas med. Färre medlemmar i förbunden minskar intäkterna vilket är ett problem. Men att öka de geografiska avstånden mellan medlemmarna och de kontor där medlemmarna kan få personlig service ökar inte fackförbundens möjligheter att värva nya medlemmar.
De ökade avstånden gäller även åt andra hållet och längre resor för exempelvis ombudsmän ökar inte deras närvaro på arbetsplatserna.
Nu är ju facket så mycket mer än de anställda. Förtroendevalda i olika roller har också ett stort ansvar, men med färre medlemmar blir det också svårare att hitta de som vill ta på sig förtroendeuppdrag.
Medlemsutvecklingen har skyndats på av rationaliseringar som minskat antalet anställda, men även av en arbetsmarknad med fler tillfälliga anställningar. Varför ska någon gå med i ett fackförbund när de inte vet om de jobbar kvar i den branschen nästa månad.
När de interna omorganisationerna sker brett över hela LO-kollektivet tar förbunden inte tillvara fördelen med det stora antalet medlemmar de har tillsammans.
Jag har länge förespråkat att de olika fackförbunden ska ge LO större befogenheter. Med en dörr in för alla frågor som rör ditt fackliga medlemskap skulle det finnas kvar lokala organisationer dit medlemmar kan vända sig med frågor eller problem.
Ett gemensamt medlemskap och gemensamma grundvillkor, som exempelvis försäkringar, skulle även lösa problemen för de som ofta byter bransch.
Jag vet att jag inte är ensam om att ha liknande tankar, men internt revirpinkande inom förbunden har hittills varit viktigare än den service jag menar att de skulle kunnat ge sina medlemmar.
Min tanke är inte att LO ska ta över fackförbundens uppgifter fullt ut. Självklart ska förbunden ha kvar fullt inflytande över sina respektive kollektivavtal där fackförbundens enskilt viktigaste frågor sätts på pränt, men de delar som är gemensamma borde man även kunna ta hand om gemensamt. Allt för att ge medlemmarna så bra service som möjligt.
Nu har LO-förbunden ännu inte insett fördelarna med att fler frågor läggs över på LO så den negativa utvecklingen kan därmed fortsätta.
Senast i raden av LO-anknutna organisationer att slås ihop med en organisation på fastlandet är LO-distriktet här på Gotland.