Lite slentrianmässigt brukar gemene man säga att regionens byggprojekt sällan håller budget eller tidsram, även om det är en sanning med modifikation. Det finns flera exempel på stora projekt där regionen klarat av att hålla både tidsram och budget, men de får som vanligt inte de stora rubrikerna.
När det inte går enligt plan blir det oftast mer uppmärksammat, vilket i sig inte är så konstigt. Det är ju till största delen våra inbetalda skatter som finansierar regionens projekt och det är medias uppgift att hålla koll på hur regionen handskas med sina medel. Därav finns det ju ett nyhetsvärde när planerna inte håller och projekten blir dyrare än budgeterat.
Nu får belackarna vatten på sin kvarn när det visar sig att vi får vänta även på Gotlands egen Golden Gate-bro. Bron som ska leda kryssningsresenärerna över den ofta hårt trafikerade färjeleden.
I en artikel på Helagotland från slutet av november kan vi läsa att det är flera olika orsaker bakom det spräckta tidsschemat. Bland annat har arbetet med att flytta en mängd olika kablar tagit längre tid än beräknat, vilket även bygglovsprocessen gjort.
Att bygglovsprocesser på Gotland brukar ta tid har vi fått vänja oss vid genom åren, så den fördröjningen kunde man väl räkna med, och att vissa jobb är svåra att beräkna tidsåtgången på kan jag leva med, så de fösta beskeden där i slutet av november kändes ändå inte så alarmerande. Men det skulle komma mera.
I dagarna kunde vi återigen läsa på Helagotland att det tänkta tidsschemat spräcks ytterligare. Nu är det av orsaker jag har lite svårare att acceptera. Bland annat har man fått gå upp i tjocklek på vissa svetsfogar då man enligt Martin Jonsson, Region Gotlands projektledare för bygget, ”vill ha en bro som håller”. Det känns ju tryggt att regionens ansvariga vill ha en bro som håller, men det jag undrar är ju varför man inte ville ha en bro som höll i de ursprungliga planerna.
Nu är det inte bara några svetsfogar som inte beräknats rätt från början utan det har även varit brister i armeringsspecifikationerna i vissa av betongkonstruktionerna.
Både de utökade svetsfogarna och väntan på mer armeringsjärn innebär att bygget både drar ut på tiden och blir dyrare än budgeterat.
Jag kan förstå att det de senaste åren varit svårt att beräkna både tidsåtgång och kostnader för större byggprojekt. Först kom pandemin som begränsade tillgången till det mesta då fabriker runt om i världen stängdes och transportkedjorna havererade. Därefter Putins fullskaliga anfallskrig mot Ukraina som fick inflationen att sticka iväg med de kostnadsökningar det medförde.
Men när det görs underdimensionerade beräkningar redan på skrivbordet kan man inte skylla på vare sig corona eller Putin. Däremot är jag så klart glad över att de underdimensionerade konstruktionerna rättas till innan det är för sent.
Nu är vi där vi är och den främsta orsaken är ändå att regionen inte löste logistiken för gångtrafikanterna i samband med att själva bygget av kryssningskajen. Om jag kommer ihåg rätt ledde besparingar till en övertro på skyttelbussar vilket nu straffar sig. Ännu ett bevis på att regionen börjat i fel ändå och att det i slutändan skapar problem som fördyrar det som borde gjorts från början.
Det och alldeles för tighta tidsramar tillsamman med en stram budget gör att vi får vänta på Gotlands egen Golden Gate-bro och att vi kan räkna med en betydligt dyrare bro än beräknat.