Jag vet inte om det är fel på mig men jag kan inte tänka mig att jag någon gång kommer att bli aktiv i något annat parti än Socialdemokraterna. Rötterna sitter för hårt fast i arbetarrörelsens egen mylla. Jag har också svårt att komma ihåg om jag känner någon S-politiker som bytt parti. Visst finns de, men de är få och varje gång det händer blir man lika förvånad.
Förvånad blir man däremot inte när aktiva borgerliga politiker byter till ett annat borgerligt parti och tar plats som framträdande förtroendevald. Här på Gotland kan jag räkna upp minst fem borgerliga politiker som suttit i regionfullmäktige som bytt och blivit aktiv i ett annat borgerligt parti.
Senast i raden är Claes Nysell som nu annonserat att han byter Liberalerna mot Moderaterna.
Nysell har varit Liberalerna på Gotlands ombudsman haft politiska uppdrag för L i såväl regionfullmäktige som regionstyrelsen. Han var gruppledare för Liberalerna fullmäktigegrupp och satt på Liberalernas ersättarplats i tekniska nämnden. Som ni förstår är Nysell en politiker som haft tunga uppdrag för sitt parti, eller rättare sagt, sitt före detta parti.
Claes Nysell aviserade redan i februari sitt uttåg från den gotländska politiken. I en artikel på Helagotland. Se sa Nysell då. ”Ett aktivt kommunalpolitiskt liv kräver så mycket att det är svårt att få ihop det med att samtidigt ha ett aktivt föreningsliv och ett yrke utanför politiken.”
Orsaken han nu uppger till P4 Gotland är ett förändrat debattklimat inom Liberalerna på Gotland och en försämrad personkemi.
Det är uppenbart att det är skillnad från parti till parti. Som socialdemokrat är man privilegierad då det finns många olika föreningar och ”grupperingar” inom partiet. Det finns ett antal geografiska S-föreningar samtidigt som det finns mer intresseinriktade S-föreningar. Det finns den kristna delen, Socialdemokrater för tro och solidaritet, och det finns fackliga S-föreningar knutna till något av LO:s fackförbund. Känner man sig inte hörd i en förening kanske det finns någon annan där det fungerar bättre. Jag misstänker att den möjligheten inte är så stor i ett parti av Liberalernas storlek.
Men det känns, för min del, ändå långt bort att byta parti på grund av ett upplevt dåligt debattklimat.
Jag har stor förståelse för politiker som hoppar av ett parti då partiets politik förändrats till något man inte längre håller med om. Exempelvis att moderater, kristdemokrater och numera även liberaler lämnar sina partier på grund av det nationella samarbetet med SD. Skulle avhoppare dessutom gå med i Centerpartiet så hade jag inte heller blivit särskilt förvånad. C är ju enda borgerliga parti som står kvar för den tidigare gemensamma linjen att inte låta ett populistiskt högernationalistiskt parti med rötterna i nazismen och vit makt rörelsen få inflytande över regeringens politik.
Men att gå från det ena partiet till det andra blir för mig ett tecken på att det saknas ideologiska skillnader mellan partierna.