Nu sedan utredningsförslaget "Framtidens förskola och grundskola" har presenterats är det framför allt en sak jag hoppas på. Jag hoppas vi slipper en debatt kring förslaget där motståndarsidan demoniseras. En debatt där de som utformat förslaget, eller de som stöder hela förslaget eller stora delar av det, utmålas som ondskefulla typer som vill landsbygden illa.
Det är väl ingen som på allvar tror att detta skulle vara deras motivation? Det blir en dum debatt som inte på något sätt hjälper till att skapa klarhet om vad som är den bästa vägen framåt och hur man bör väga olika intressen mot varandra.
Jag hoppas kort sagt på en vuxen debatt och då menar jag inte att barn inte ska få deltaga, utan en debatt där man försöker vara saklig. Även om jag vet att det kan vara svårt när ämnet väcker så starka känslor.
Anledningen till att det kan krävas förändringar i skolorganisationen är just att det finns fler hänsyn som man måste ta, än till önskemålen i de bygder där skolan nu är nedläggningshotad.
Om det bara handlade om ekonomiska hänsyn i konflikt med lokala intressen vore det inte så komplicerat att väga olika hänsyn mot varandra. Då vore det bara en fråga om skolans fortsatta existens är värd prislappen eller inte.
Men det handlar också exempelvis om tillgången på lärare och utbildningens kvalitet. Kan då Gotland hålla sig med så många små skolor som det är svårt att rekrytera till och där litenheten kan ge kvalitetsproblem? Det är faktorer som även skolbarnen och deras föräldrar har intresse av att man faktiskt tar hänsyn till.
Jag hoppas också att oppositionen visar sig konstruktiv och ansvarstagande istället för att försöka svärta förslaget till omorganisation genom att inta den enkla och populistiska inställningen att varje förändring vore förnedring och ett svek mot medborgarna.
Det förvånade mig lite att delar av förslaget till omorganisation tycks strida mot Regionens strategi för ett hållbart serviceutbud på alla delar av ön. Å andra sidan låter det sig hävdas att förvaltningens förslag prioriterar utbildningen och att det är de beslutsfattande politikernas ansvar att ta ett övergripande ansvar.
Jag har ingen prognos för hur nära slutresultatet kommer till utredningens resultat. Men jag kan ju konstatera att när det gäller de omfattande ändringar av skolorganisationen som man lyckats med tidigare så har man lagt stor kraft på att förankra besluten. Tjänstemannaförslag med svajigt stöd från politiken har det däremot inte blivit så mycket av.