Jag börjar gilla SVT:s 30 minuter mer och mer och nu är det ett av två program med politiska innehåll som jag gärna ser. (Det andra är ”Min sanning”, också SVT, speciellt när Anna Hedenmo har någon politiker som gäst.) När de första programmen av 30 Minuter sändes tyckte jag att programledaren och utfrågaren Anders Holmberg var lite för envis och ute efter ett speciellt svar i vissa frågor. Oavsett om den utfrågade hade gett ett i mina ögon bra svar fortsatte Holmberg att fråga om och om igen. Den delen har han tonat ner lite utan att för den skulle släppa igenom ickesvar. Nu gör Anders Holmberg ett mycket bättre arbete och programmet blir därmed riktigt bra.
I det senaste programmet var det Liberalernas Nyamko Sabuni som fick det hett om öronen. Det märktes att hon är hårt pressad och att partiet håller på att falla isär. Bland annat har partiet tappat skolfrågan och vill bland annat tvinga föräldrar att genomföra det fria skolvalet. Hur fritt blir skolvalet då? L vill även att kösystemet förändras, men inte på grund av skolsegregationen som de flesta forskarna menar, utan för att det är orättvist för de som flyttar till en ny del av landet. Jag tolkar det som att Liberalerna vill värna rätten för barn till väletablerade föräldrar att kunna gå i bra skolor.
Sabuni hade inte heller några bra svar på den kritik hon framförde gällande coronarestriktionerna. Att vi just nu har den största smittspridningen under hela pandemin och att viktiga samhällsfunktioner riskerar att drabbas hårt verkade inte vara det stora problemet. Värre var att restriktionerna drabbade företag och mötesfriheten.
Men det som under den 30 minuter långa intervjun fick mig att reagera mest var avslöjandet om Liberalernas inställning till Januariavtalets innehåll.
Enligt Sabuni var det viktigaste syfte med Januariavtalet att det skulle skada Socialdemokraterna så mycket som möjligt. Medan Stefan Löfven jobbade dygnet runt för att hitta lösningar på både regeringskrisen och landets problem genom ett unikt samarbetsavtal, satt Liberalerna och funderade över hur de i samma avtal kunde förnedra Socialdemokraterna på bästa möjliga sätt. Jag kan föreställa mig hur det lät och vilken stämningen det var i rummet när Liberalerna diskuterade innehållet i Januariavtalet. Jag tänker mig att det lät som Beavis och Butt-head i den gamla animerade MTV-serien. Ett läte som kan beskrivas som en blandning mellan flickfniss, grabbhöhö och gubbflås. Att det var en stämning som påminner om ett gäng exalterade översittare som funderar över nästa steg i förnedringen av någon de inte gillar.
Alltså långt ifrån den stämning som borde ha varit i ett rum där man diskuterade hur man på bästa sätt skulle ta ansvar för Sverige.
Efter Nyamko Sabunis avslöjande om Liberalernas sätt att hantera den extrema situationen som landet var i under den rekordlånga regeringsbildningen 2018, kan man undra om partiet hade någon vuxen i rummet. Någon som kände ens en liten gnutta ansvar för Sverige. Och hur ser det ut med den saken i dag?
Men jag är inte förvånad. Tror till och med jag skrivit om det i en ledare där mina farhågor utgick från att L och C valde samarbetet för att straffa S, så nästa val enkelt skulle kunna vinnas av en återfödd allians. Nu har min tes stärkts, även om de liberala partiernas strategi just nu ser ut som om ett stort misslyckande.
Från Centerns sida var Martin Ådahl snabbt ute och dementerade det hela. Centern hade inte den inställningen enligt Ådahl. De ville bara genomföra vad de ansåg vara bra liberala reformer. Man undrar.