Jul och nyår är en tid som lämpar sig väl för läsning, gärna under en filt och vid en kopp te. Själv tar jag i år tillfället i akt att bland annat läsa en klassiker som hittills förblivit egendomligt oläst: Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes.
Det är alls ingen ansträngande sak jag ålagt mig själv. Att läsa Kvarteten är ett nöje när man lär känna ett rikt persongalleri av igenkännbara typer, som beskrivs med både humoristiskt bett och stor ömsinthet. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att boken bör ingå i en svensk litterär kanon, även om den på grund av sin ålder (98 år) kanske inte tar sig över den hundraårsgräns som somliga föreslagit, för att ta ut ett avstånd mellan statliga rekommendationer och samtidslitteraturen.
Regeringens förslag om en kanon har väckt en lika enorm som oproportionerlig motreaktion.
Jag har högst realistiska förväntningar på vad en kulturell kanon kan leda till, där verk som bedöms som viktiga för svensk kultur och historia pekas ut. Kanske kan dessa verk – åtnjutandet av och kunskapen om dem – bidra till deras aktualitet och bevarande i det allmänna medvetandet. Kanske kan det vara till vägledning för skolor och lärare, elever och nykomlingar. Om det kan få fler att läsa lite mer så är det till nytta. Effekten blir kanske inte stor, men jag har svårt att se att det skulle kunna vara till skada.
Ändå beskrivs en kulturell kanon som om den vore ett hot mot demokratin och yttrandefriheten. Ett förebud om ett totalitärt statsskick. Till och med Journalistförbundet, som borde klarat att förhålla sig neutralt, har valt att tillsammans med andra fackförbund och intresseorganisationer skriva under ett upprop mot en svensk kanon. Något som i sin tur fått Sveriges Radios kulturjournalist Mårten Arndtzén att begära utträde ur journalistförbundet. Om uppropet som Journalistförbundet skrivit under säger Arndtzén till SVT:
– Det undergräver trovärdigheten i min yrkesroll.
Han anser att frågan om en kanon är den hetaste kulturpolitiska frågan och:
– Jag kommer antagligen behöva hantera den som kulturjournalist på Sveriges Radio. Det ska jag naturligtvis göra sakligt och opartiskt men jag vill också kunna göra det med full integritet och trovärdighet. Det blir problematiskt att då tillhöra ett förbund som redan har gått ut i medlemmarnas namn och tagit ställning i frågan.
Jag må ha ljumma känslor och begränsade förväntningar på en kulturell kanon, men mina känslor är starkare mot dem som bekämpar och demoniserar planerna. Det tycks mig vara oerhört missriktad energi i en tid när exempelvis förmågan att läsa och förstå skriven text är i avtagande.