Innan jag mellanlandade i Västervik, för snart 20 år sedan, reste jag rätt ofta från Gotland till Stockholmstrakten i jobbet. Då jag var lite flygrädd föredrog jag de större flygplanen som trafikerade Arlanda, än de mindre som flög till Bromma. På den tiden var skillnaden i restid inte något jag tänkte på. Då gick det dessutom smidigt att ta sig mellan avgångs/ankomst hallen på Arlanda och transporterna därifrån. Med Arlandaexpress gick resan till Stockholm riktigt snabbt men jag tyckte även att flygbussarna var smidiga att nyttja.
När jag sen hamnade i Västervik förstod jag hur bortskämd jag hade varit när det handlade om resor till och från Stockholm. Hur smidigt och snabbt vi gotlänningar kunde ta oss till huvudstaden jämfört med exempelvis de som bor i Västervik.
Så med erfarenhet från att ha bott på fastlandet ser jag lite annorlunda på de problem som nu radas upp när flygtrafiken mellan Visby och Bromma lagts ner, eller i alla fall tagit en rätt omfattande paus.
Med det sagt så förstår jag ändå de som framför kritik. Vi har blivit bortskämda med riktigt bra kommunikationer till huvudstaden och logistiken på Arlanda har försämrats sen åren kring sekelskiftet.
Jag förstår om de som valt att flyttat till Gotland, för att kommunikationerna till huvudstaden var bra, är besvikna. Jag kan också förstå om de funderar på att flytta tillbaka.
Brommas tid som flygplats har sedan rätt många år gått mot sitt slut, vi har bara inte vetat när sanden skulle ta slut. Olika politiska styren i både Stockholm och riksdagen har inte heller gjort det lättare att förutse slutet. Några har fyllt på sand i tidglaset medan har andra hällt ut sand. Nu skulle man kunna säga att det finns sand kvar men att den har slutat rinna. Och frågan är vad det i slutändan innebär. Har tiden runnit ut eller inte?
Osäkerheten kring Bromma har gjort att satsningarna på Arlanda inte blivit av i den utsträckning de borde. Vi står nu med en flygplats som jämförelsevis ger oss långa restider samtidigt som den med kort varsel numera har tar emot allt inrikesflyg till och från Stockholm.
Restiderna blir längre för oss gotlänningar som ska till Stockholm med flyg. Det får vi finna oss i, men vi ska även ställa krav på att de förbättringar som kan göras också görs.
Destination Gotlands senaste kampanj ”Sommarlov på Gotland” har fått gotlänningar att rasa. Som vanligt inriktar sig kampanjerna till fastlänningar medan vi som bor på ön får leva med de höga biljettpriserna. Är det inte minihelger med bra paketpris på resa och hotellrum, inklusive någon eller några måltider, är det barn och unga som ska fira sommarlov på Gotland genom gratis färjeresor.
Jag förstår kritiken då färjorna är vår landsväg till grannkommunen som vi tvingas betala dyra biljettpriser för att få lov att använda, medan de som reser hit på semester kan välja och vraka bland olika former av kampanjer som vi gotlänningar inte kan nyttja.
Detta samtidigt som kampanjer typ, ”Fly sommarträngseln, semestra på fastlandet” lyser med sin frånvaro. Inte heller märker vi av den ”unika satsningen” på Gotlandstrafiken, som Tidöregeringen genomförde för att sänka biljettpriserna och som vår moderata riksdagsledamot, lugnt tillbakalutad, ofta tar upp som en av de bästa åtgärderna Tidöregeringen gjort för Gotland.
Kommunikationerna till och från Gotland är mycket viktiga för oss, men nu när det blir både dyrare och sämre är det rätt naturligt att vi reagerar. Även om jag tycker att vi har varit lite för bortskämda med bra flygförbindelser för att hålla ett så högt tonläge som det är i flygdebatten.