Valdagen är demokratins högtidsdag och hade det inte varit för att den alltid är på en söndag borde den vara en av våra helgdagar. Visserligen har möjligheten att förtidsrösta minskat känslan för själva valdagen, men det är ändå en högtid värd att ära.
Dessutom är det inte förrän vallokalerna stängt som rösträkningen börjar, oavsett hur många som förtidsröstat. Bland annat på grund av möjligheten för de som förtidsröstat att ångra sig. Det är inte förrän du blivit registrerad i din vallokal som ditt val bli oåterkalleligt.
Valet ser ut att bli en nagelbitare. Enligt SVT/Novus dagliga undersökning skilde det i går bara två mandat mellan de två blocken. Men som alla väljarundersökningar finns det felmarginaler. Novus hade exempelvis för höga siffror på SD och för låga på S och M i deras sista undersökning inför valet 2018.
Jag tror också att årets val är svårare än någonsin för väljarna som grupp. Till och med en betongsosse som jag har tidvis tvivlat, men snabbt kommit till sans genom att gå ner till mina ideologiska rötter.
Jag kan då tänka mig hur svårt det är för vanliga väljare som inte har samma stabila värdegrund att stå på. Dessutom har partierna inte precis stått stilla under mandatperioden. Förflyttningen höger ut har i vissa frågor gått med expressfart. 2018 var det otänkbart med ett samarbete mellan M och SD och nu hyllar Kristersson till och med SD:s politik. Men även S har gjort en snabb resa högerut när det gäller brott och straff samt när det gäller inställningen till ny kärnkraft.
Liberalerna har gått från att ta ordentligt avstånd från nationalism och rasism till att se ett samarbete med SD som en möjlighet till liberalt inflytande.
Kristdemokraternas resa från ett parti under Alf Svensson ledning som värnade de kristna värderingar, till ett parti där partiledaren begår brott utan att bry sig och viftar med falukorvar för att väcka uppmärksamhet. Även om den resan pågått ett tag är den anmärkningsvärd.
Media har inte heller gjort väljarnas situation enklare. De redaktioner som haft enskilda utfrågningar med partiföreträdare har gjort det bra. Jag gillar formen där en förberedd redaktion ställer politikerna mot väggen med tuffa frågor gällande partiernas egen politik.
Något som bara blir värre och värre är debatterna. Maken till skådespel får man leta efter och de som faktiskt söker svar på viktiga politiska frågor letar förgäves.
Här på hemmaplan har både Gotlands Media och P4 Gotland gjort ett bra jobb. Bägge medierna har haft utfrågningar och debatter som varit helt ok. Det jag saknat är ordentliga uppföljningar. P4 Gotland har försökt kommentera utfrågningarna, men de har varierat kraftigt i kvalitet. Radioredaktionen har mycket duktiga reportrar, men ingen som riktigt kunnat axla rollen som politisk kommentator. Gotlands Media hade ingen uppföljning på sina utfrågningar, vilket jag saknar.
Så även om de gotländska politikerna, tack och lov, hedrat de gotländska väljarna med sakliga debatter, har skillnaderna mellan partierna varit minimala. Alla vill göra allt när det gäller skola, vård, omsorg och bostadsbristen. Här hade jag gärna sett lite tuffare utfrågningar där partiernas agerande under mandatperioden legat till grund för följdfrågor.
Medan vi svenskar kliar oss i huvudet och funderar över hur vi ska rösta, finns det människor i andra länder som inte önskar sig annat än att få gå till valurnor i fria demokratiska val.
Det är därför vi bör ära den högtid som valdagen är med vår närvaro.