Jag har haft stort utbyte av Håkan Nessers författarskap. Det är jag inte ensam om. Framgångarna – försäljningen av miljontals böcker på ett stort antal språk – har inneburit stora intäkter, men nu är hanteringen av dessa intäkter på väg att placera honom i fängelse efter domen i hovrätten och sedan Högsta domstolen sedan nekat honom prövningstillstånd.
Håkan Nesser verkar nu uppriktigt chockad över att de rättsliga möjligheterna att undvika fängelse nästan är utdömda. Han ser inte sig själv som en kriminell som bör straffas. Till Helagotland säger han bland annat att:
– Om jag begått ett brott hade jag gått i fängelse men i det här fallet är jag oskyldig. Nu försöker jag hitta ett förhållningssätt till allt.
Om sin förvaltare säger han:
– Han har erkänt felen och när jag fick vetskap om dem betalade jag omedelbart in de pengar till Skatteverket det handlade om, åtta miljoner. Hur ska jag kunna veta att det gjorts felaktigheter? Jag kan inte det här, det är därför jag anlitat hjälp. I dag har vi inte längre kontakt.
Det ligger något i detta. Håkan Nesser har författat. Förvaltningen av pengarna har han betalat andra för att hantera. En rådgivare som hanterat 15 miljoner kronor på Malta så oskickligt att både han och Nesser ska frihetsberövas. I Nessers fall i 1,5 år. På fredagen fyllde han 75.
Nesser har betalt för en hjälp som nu försatt honom i en olycklig situation.
Men han kan inte bara beskrivas som ett offer för någon annans lagbrott eller misstag. Samtidigt så handlar det ju trots allt om Nessers pengar som i grund och botten också är Nessers ansvar. Han kunde ha valt en etablerad förvaltare som hanterade hans pengar med stort säkerhetsavstånd till lagens råmärken. Men istället blev det skatteminimering bortom dessa råmärken (enligt hovrätten) med bolag på Malta och avsevärda utdelningar som inte redovisades för Skatteverket.
Det finns ett cyniskt finländskt talesätt, som jag brukar återkomma till, om att vägen till rikedom går tätt utmed tukthusväggen.När man är girig och alltför angelägen om att undvika skatt – och lämnar över den praktiska hanteringen i ovärdiga händer – så kan man alltså hamna på fel sida väggen. Det nå vara oavsiktligt men det finns ändå ett ansvar för det som hänt.
Samtidigt så kan jag inte låta bli att undra om frihetsberövande i 18 månader är ett rimligt straff för en 75-åring som inte haft som uppsåt att bryta mot lagen. Kunde det inte ha varit nog med ett kännbart ekonomiskt straff?