De flesta medier jobbar aktivt med att ändra den historiska normen att det är män som syns och uttalar sig i olika frågor. Det finns andra aspekter som beaktas i samma anda. När samhället ska skildras finns också ett ansvar att skildra hela samhället, låta alla synas och komma till tals.
Här är, förutom kvinnor, även personer med utomnordisk härkomst, samt personer med funktionsvariationer underrepresenterade.
För att få en rättvisande bild krävs att man har dessa glasögon på sig. Att ha ett intersektionellt perspektiv kräver först och främst att man ser problemet med att vissa grupper osynliggörs och utesluts från makten.
För det andra kräver det ett ständigt fokus på att ändra på detta. Synliggöra osynliggörandet och ändra på tingens ordning.
För gör man inte det är det lätt att allt bara rullar på. Inte för att man medvetet vill bevara sneda normer utan för att det helt enkelt är lättare att till exempel hitta en man som är villig att uttala sig än en kvinna. Av nån underlig anledning.
Så länge det inte handlar om föräldraskap, förstås, för då är det tvärtom, då är det männen som lyser med sin frånvaro.
På ett sätt är detta en korrekt spegling av vår verklighet. Det är fortfarande männen som sitter på de flesta maktpositioner. Men det blir också en självuppfyllande profetia.
Om det sällan eller aldrig finns några kvinnor som uttalar sig som experter eller ledare får vi inte heller några förebilder för dem som växer upp. Om kvinnor bara syns när det handlar om mode, föräldraskap eller olika sjukdomar så blir det också bilden av hur en kvinna ”ska vara”.
Det handlar alltså om mer än att bara ha lika många kvinnor som män på bild i olika nyheter och reportage. Man måste också tänka från början hur man gör sina urval, vilka historier och nyheter man väljer att berätta.
Alla kvinnor är inte lika, lika lite som alla män är det. En kvinna representerar inte alla kvinnor. Men en blandning av kvinnor och män representerar vårt samhälle och därför bör det också finnas en balans när det gäller makt och inflytande.
Organisationer med en blandning av människor är inte bara de bäst fungerande, de är också de mest lönsamma.
Om alla är likadana utmanas ingen och förutsättningarna för utveckling blir därmed små.
För att inte tala om att man helt saknar förankring hos stora delar av sin målgrupp om man utgör en homogen grupp men riktar sig mot en bred allmänhet.
Det här är numera allmän kunskap ändå är det så svårt att komma ur gamla hjulspår.
Kvinnokampen är etablerad men många fler män måste komma till insikt om att jämställdhet inte bara är roligare utan också ger bättre affärer. Det handlar inte om nån teori, det handlar om business.