När krögarens företag gick i konkurs fick han jobb på Arbetsförmedlingen. Efter några månader befordrades han till tillförordnad sektionschef, och efter ytterligare några månader blev han permanent sektionschef.
Detta hade kunnat vara en solskenshistoria om en man som trots att han inte levde upp till kraven för anställning ändå kunde jobba sig till en kometkarriär, men det är det inte. I stället rapporterar Nya Wermlands-Tidningen, NWT, att mannen är festkompis med enhetschefen som både rekryterade och befordrade honom.
Om mannen och enhetschefen faktiskt var kompisar utgör inte det enda som behöver redas ut. Även listan med sökande som enhetschefen valde bort till förmån för krögaren väcker frågetecken. Flera får anses som mer lämpade enligt kraven än vad krögaren var. Bland annat en före detta revisionsdirektör vid Riksrevisionen.
Efter en tid började krögarens fru, som studerat turism, också arbeta på Arbetsförmedlingen i Värmland. Hon blev anställd av sin kusin som är mellanchef vid just Arbetsförmedlingen. En pikant detalj är att krögarfrun fick högre lön än alla de andra kvalificerade handläggarna vid kontoret har. Det kan också vara värt att notera att både enhetschefen, krögaren, krögarfrun och mellanchefen alla är festkompisar.
Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt är inte imponerad. ”Det här med att man anställer kompisar och närstående är ett skolboksexempel på korruption. Man utnyttjar sin maktställning och ser till att man själv eller någon närstående får en fördel”, säger han till NWT.
Ekonomidirektören vid Arbetsförmedlingen försvarade initialt tillsättningen av krögaren, men i samband med NWT:s publiceringar meddelades att en internrevision ska genomföras. Det är givetvis bra om myndigheten har ambitionen att gå till botten med detta, men det ska inte behöva gå så här långt. Det ska inte, som ekonomidirektören förklarar för NWT, vara att det är upp till var och en att bedöma om man själv är jävig.
Jäv och korruption urholkar förtroendet för det allmänna. När offentliganställda missbrukar sin makt för egen vinning skapas ett mer cyniskt samhälle präglat av mindre pliktkänsla. Det är fullt naturligt, och det är inte medborgarnas fel.
Det snedvrider också fördelningen av resurser. I slutändan blir det de mest utsatta delarna av samhället som bär den tyngsta bördan, vilket ytterligare befäster sociala klyftor. Därtill minskar det rättssäkerheten och krymper rättsstaten. I synnerhet när missförhållanden får fortgå. Detta skapar hos allmogen en känsla av att makthavare och statsanställda står över lagen. Med ytterligare minskat förtroende och ökad känsla av orättvisa som följd.
Därför får vi aldrig ta lätt på jäv och korruption. När ofog som det värmländska exemplet får fortsätta skapar det bara ännu mer av beskyddarnätverk, svågerpolitik och favorisering som undergräver meritokratin och upprätthåller ett samhälle i samhället där vem man känner betyder mer än kompetens. Så ska vi inte ha det. Offentliga verksamheter måste fungera.