Åren runt 2000 gick det dåligt för regerande S under Göran Persson. Saneringen av statsfinanserna slog hårt mot, och upprörde, många som brukat rösta på S. A-kassan sänktes.
Väljarstödet minskade för S, från 45 procent i valet 1994 till 35 procent och än lägre. Många väljare gick från S till V, som leddes av Gudrun Schyman som mer än fördubblade V till 15 procent. V framstod som mer socialdemokratiskt än S gällande välfärden.
Så kom 2001. Persson framträdde i några tv-program och började kallas Mys-Persson. Med terrorangreppet mot USA 11 september 2001 ökade stödet för regerande S, ungefär som stödet ökat för S under coronakrisen.
En politiker som framstår som mysig nu och med en välfärdspolitik som framstår som socialdemokratisk är Jonas Sjöstedt. På onsdagen var det hans tur att vara i intervjuer. Han var med på distans från Umeå.
Mycket handlade om S och migrationspolitiken. Apropå att S kan komma att göra upp med M om den och att MP kan komma att utlösa regeringskris genom att lämna regeringen gav Sjöstedt sitt förslag till uppgörelse. Han vill att S ska göra upp med hans parti, MP, C och L.
Sjöstedt vill inte ha volymmål på asylmottagandet. Han vill ha permanenta uppehållstillstånd och sådant som familjeåterförening. V vill, likt MP och C, ha en generös eller humanitär migrationspolitik.
Att V står för en migrationspolitik som kan leda till stor invandring bidrar antagligen till att få LO-medlemmar går till V. De går inte till partiet som 1995 till 1999 då V hade 15 procent i mätningarna (12 procent i valet 1998). Nu har V 9,4 procent (8,0 i valet 2018).
Trots att Sjöstedt arbetat på att få väljare från LO, främst medlemmar i Kommunal, och försökt vara regeringsfähigt med budgetsamarbete med regeringen i fyra år har V svårt att öka sitt stöd. Det borde V kunna göra när S gått åt höger, likt partiet gjorde 1995-98 med budgetsaneringen med C.
Januariavtalets många högerpolitiskt luktande punkter som S gått med på borde ha gynnat V. De är privatisering av arbetsförmedlingen (som V lyckats försena), marknadshyror för nyproducerade lägenheter, arbetsrätt som stärker arbetsgivarna och budgetåtgärder som gynnar välbeställda som borttagna värnskatten.
Men V har legat stilla på valresultatet. 8,0 procent var inte mer än att V ökade det Feministiskt initiativ tappade, från 3,1 till 0,5, alltså 2,6. Och lade till sina 5,7 från 2014. Dessutom tappade S och MP 2018, men nästan inget gick till V.
Om S-väljare varit missnöjda borde de gått till V i valet 2018 och därefter. Det har de inte gjort. De har gått till främst SD. SD har ökat där V skulle vilja öka och ökade en del för 20 år sedan: i landsbygd och små orter, bland lågutbildade och låginkomsttagare, bland arbetare och LO-medlemmar.
SD har ökat även i andra grupper, exempelvis bland företagare. Man kan säga: där fordom S var (då det var ett 45-procentsparti) nu SD, inte V, tronar (på runt 18 procent mot nära noll för drygt 20 år sedan).
V har ökat i Stockholms kommun, partiets främsta fäste, och bland unga, studerande och (lite grann) tjänstemän i TCO och Saco. Och V har ett ökat stöd (sedan 2014) bland kvinnliga medlemmar i vissa delar av LO som Kommunal.
Så ser väljarprofilen ut för Sjöstedts V. Och då har han personligen gett en kompetent och mysig framtoning. Där fordom Mys-Persson var nu Mys-Sjöstedt tronar. Men utan den väljarframgång Gudrun Schyman hade för 20 till 25 år sedan. Så är det för V under Jonas Sjöstedts sista partiledartid.