Under torsdagens regionstyrelsemöte behandlades ”ett nämndinitiativ från Vänsterpartiet angående behovet av en översyn av socialnämndens arbete med upphandling av särskilda boenden för äldre”. Detta enligt ett pressmeddelande som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ skickat ut.
De skriver vidare: ”Trots att skarp kritik mot kvaliteten i flera upphandlade särskilda boenden som drivs på entreprenadavtal har återkommit frekvent det senaste året har socialnämnden inte nämnvärt ändrat sitt sätt att upphandla särskilda boenden.”
De rödgrönrosa menar att det är regionstyrelsens uppdrag, utifrån uppsiktsplikten, att ta sitt ansvar då socialnämndens alliansledning inte visar ”tillräckligt ansvarstagande och handlingsvilja i frågan”.
Nämndinitiativet röstades föga överraskande ner av alliansen och Sverigedemokraterna.
I regionens pressmeddelande ger regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) följande orsak till deras agerande. ”SON (socialnämnden reds anm) har beslutat om ett uppdrag där förvaltningen skall återkomma i juni med en rapport om hur det systematiska kvalitetsarbetet kan utvecklas inom särskilda boenden oavsett upplåtelseform. Att vi har en likvärdig kvalitet på alla boenden är viktigt och då kan man inte som oppositionen nu vill enbart göra en översyn av SÄBO upphandlade på entreprenadavtal.”
Nypelius har en poäng när hon i regionens pressmeddelande trycker på ”oavsett upplåtelseform”. Det borde tillsättas en utredning för hela äldreomsorgen som går till botten med det anorektiska systemfelet som blivit populärt över hela landet. Ett system där ständiga upphandlingar till lägsta pris även drabbar de verksamheter som kommunerna driver i egen regi då deras kostnader jämförs med, och anpassas till, de upphandlade lägsta priserna.
Men inte ens det vill alliansen och SD se. De fortsätter att upprepa sitt mantra ”det är samma krav på kvalitén på alla boenden” och vägrar se det strukturella problemet. Något som kommer bita regionen ordentligt i svansen i frågan om möjligheterna till rekrytering av personal.
Verksamheten har redan stora problem att hitta personal och den personal som finns börjar tröttna och många har redan valt att säga upp sig och framtiden ser än värre ut rent demografiskt. Anställda inom äldreomsorgen jobbar där på grund av sitt engagemang för de äldre, inte för att träna löpning. Att brevbärare med beting springer benen av sig för att bli klara med jobbet så fort som möjligt har jag förståelse för. Om nu ens brevbärare har beting nu för tiden, då det knappast skapar en bra arbetsmiljö.
Men för en undersköterska fungerar det inte bra då arbetstiden inte blir kortare trots att hen springer fortare. Ju mindre tid som de anställda kan tillbringa med de äldre desto mindre attraktivt blir arbetet. När arbetet slutligen blivit så oattraktivt att man väljer att säga upp sig, trots det stora engagemanget för de äldre, då har det gått för långt. Då har arbetsgivaren en riktigt tuff uppförsbacke innan de kommer upp på slät mark och hittar en nivå på arbetsvillkoren som gör att människor söker sig till verksamheten.
Här har regionen ett betydligt större ansvar än bara för de verksamheter de har i egen regi. Även de förutsättningar som upphandlingarna ger de privata entreprenörerna är regionens ansvar. Och arbetsvillkoren inom hela äldreomsorgen medverkar till den syn som barn och ungdomar har på verksamheten. En syn som om den är positiv får fler att välja omsorgsutbildning på gymnasiet, vilket också ökar möjligheten att de väljer omsorgen som yrke framöver.
Inte sällan framförs det kritik mot media och deras (vårt) sätt att rapportera om de problem som anställda, anhöriga och andra vill förmedla till en bredare publik. Jag tror varken anställda eller anhöriga vänder sig till media vid första lilla problem. Jag tror de väljer andra vägar först och ser media som en sista utväg att ge uppmärksamhet till något de inte själva lyckats påverka tillräckligt mycket.
Men nu är vi där vi är, och problemen inom äldreomsorgen blir föremål för medias bevakning vilket är ett bevis för de brister som finns. Brister som man skulle kunna hitta lösningar på om det tillsattes en ordentlig utredning. Men så länge de borgerliga partierna tillsammans med SD inte tar problemen på allvar utan istället försvarar det anorektiska systemet förstår jag att de inte vill se en äldreomsorgsutredning. Däremot är det bra att den rödgrönrosa vänsteroppositionen tar äldreomsorgens utmaningar på allvar.