Melodifestivalens huvudsponsor Marabou som ägs av Mondelez hamnade nyligen i blåsväder då det uppdagats att de fortfarande har kvar sin produktion i Ryssland, trots sanktioner.
Som motkampanj har det tyska chokladföretaget Ritter Sport skapat en kampanj som pekar ut hur Marabou håller på med fuffens. Texten på deras kampanjpelare lyder: ”Your move, Marabou! No artificial flavors. No fuffens.”, men sanningen är den att det inte bara är Marabou som håller på med fuffens inom kakaoindustrin.
I ett pressmeddelande kritiserar Michael Lessmann från Ritter Sport konkurrenten Marabou, dels för att ha producerat oschysst choklad som innehåller artificiella smakämnen i stället för naturliga ingredienser, dels för att Marabou valt att använda egna hållbarhetsmärkningar som ger skenet av en schysst producerad choklad.
Men det är inte bara Marabou som använder egna hållbarhetsmärkningar, som ser bättre ut för konsumenten än vad de egentligen är. Det är nämligen väldigt vanligt att företagen hittar på egna kakaoinitiativ som de sedan skyltar med på produkterna. Fazer använder sig av ”For better cocoa”, Lindt av ”Cocoa Farming Program”, Nestlé av ”Cocoa Plan” och Marabou av ”Cocoa life”. Tidigare var Marabou certifierad via Rainforest Alliance/UTZ. Men ingen av dessa chokladkakor är rättvisemärkta genom Fairtrade.
Ritter Sport hävdar att all deras kakao är certifierad via Rainforest Alliance/UTZ. Men bara för att en produkt är certifierad av en tredje part så innebär det inte att kakaon är producerad på ett hållbart sätt med respekt för mänskliga rättigheter. Och Ritter Sport har dessutom också fortsatt sin verksamhet i Ryssland trots kriget, vilket går att kritisera. Det lanserades till och med en kampanj för att bojkotta företaget på grund av deras aktivitet i landet.
Kakaoindustrin är en högrisksektor oavsett vilken märkning chokladen har. Barnarbete är extremt utbrett och det är en farlig sektor att arbeta inom där arbetsrelaterade olyckor är vanliga.
Företaget Tony’s Chocolonely har som syfte att ha den mest hållbara kakaon inom industrin – den mest ambitiösa satsningen. Men även i deras leverantörskedjor har man hittat barnarbete.
Det är bra att de satsar, men poängen är att oavsett hur ambitiösa företagen är så finns det problem inom sektorn. En av anledningarna är att världspriset varierar väldigt mycket vilket innebär att lönerna sällan är skäliga – eller förutsägbara.
Summan av kakaomumman är att det inte är ett enda chokladföretag som behöver ta ansvar. Det är dock superbra att de gör det och väljer att utmana varandra till att göra bättre.
Med det sagt så innebär inte det att en annan märkning nödvändigtvis innebär en förbättring för ett enskilt företag. I stället krävs det att företagen inte bara utmanar varandra, utan att de utmanar hela branschen. Att de är villiga att betala mer för kakaon för att säkerställa skäliga löner. Kanske minska på vinstmarginalen. Att de sätter press på leverantörer och ser till att de följer arbetsrättsliga villkor och säkerställer sina arbetares säkerhet.
För sådant är lika mycket fuffens som att fortsätta sin verksamhet i Ryssland – eller använda artificiella smakämnen. Your move, kakaoindustrin!