Eva Nypelius (C) fick i går ännu en påminnelse om att det inte är någon majoritetsregim som hon leder under gårdagens möte i regionstyrelsen. De borgerliga förlorade gårdagens votering om försäljningen av tre fastigheter i Roma, sedan Sverigedemokraterna först lagt ett eget förslag och sedan valde att rösta med partierna i den rödgröna falangen. Om det går i regionfullmäktige som det gjorde i regionstyrelsen så får den enda budgivaren alltså inte köpa fastigheterna. Två av dem ska istället bjudas ut på öppna marknaden medan Romabadet kan bli en del av lösningen på Romaskolans framtida lokalbehov. Detta enligt ett pressmeddelande från Socialdemokraterna.
Det finns många att känna sympati med, i det läge som nu uppstått. En av dessa är budgivaren Daniel Hallgren. Det är ju inte hans fel att affären fick den konstruktion som valdes. Han bär heller inte skuld till att han blev enda budgivaren. Han har lagt kraft och energi på att planera, vara kreativ och bjuda. Och nu ser det inte ut att bli av, även om han naturligtvis kan deltaga även i framtida budgivningar.
Han var dessutom öppnare med än han behövt vara, att utsikterna att öppna Romabadet i samma skepnad som det tidigare haft är mycket små och att även planerna på ett rehab-bad är osäkra.
Befolkningen i Roma med omnejd har väntat och väntat på att fastigheter som Regionen inte ansett sig ha bruk för längre ska säljas, så att de kan få nya användningsområden. Nu får de vänta ännu längre.
År efter år har skattebetalarna finansierat den löpande driften av dessa fastigheter som Regionen inte använder längre. Skattebetalarna kan hoppas på att få bättre betalt i nästa försök, då fastigheterna säljs var för sig på öppna marknaden. Men de kan med säkerhet räkna med att finansiera driften ännu en tid.
Jag känner däremot ingen större medkänsla med de företrädare för den borgerliga regionledningen som nu suckar och stönar. De valde det egendomliga upplägget på affären och framhärdade trots alla invändningar väl medvetna om att de inte har majoriteten vare sig i regionstyrelsen eller i fullmäktige. När upplägget inte gav det önskade resultatet – att rädda Romabadet och Centerpartiets vallöfte – så framhärdade man ändå i att affären skulle genomföras.
Man kan tycka att det är märkligt att de borgerliga inte gjort mer för att försöka förankra Romapaketet även utanför sin koalition för att få med sig en majoritet. Men har man bestämt sig för att det finns delar av oppositionen som man inte talar med så får man stå sitt kast och betala det politiska priset för strul, motgångar och förluster.
Men utgången i fullmäktige är för all del inte given. Vem vet var man nu har dem som förfogar över SD-mandaten?