Destination Gotland repriserar en kampanj från i fjol, berättar Helagotland. Med en liten förändring. Tiden under vilken barn och unga ska kunna resa gratis med färjan förlängs något och kampanjen ska i år gälla från och med 25 juni till och med 6 juli. Och kampanjen gäller inte bara fastlänningar utan även gotlänningar.
Ändå är det, i skrivande stund, fler negativa än positiva reaktioner på nyheten från Helagotlands läsare. Det är naturligtvis långtifrån en tillförlitlig opinionsundersökning, men säger ändå något om det stämningsläge som nyheten tas emot i.
Man skulle man kunna tycka att det är egendomligt att reaktionen inte är mer positiv, när biljettpriser som brukar kritiseras för att vara höga inte bara sänks utan tas bort. Visserligen bara tillfälligt och visserligen bara för somliga resenärer. Men ändå... Är det inte bättre än alternativet? Och hur kan bli sur när det gynnar barn och unga?
Kan det vara så enkelt att gotlänningar surnar till över en kampanj som främst riktar sig till fastlänningar, även om gotlänningar kan ta del av den? Det hörs ju på kampanjens namn: ”Sommarlov på Gotland".
Sådana känslor kan kanske bidra till ett mottagande som inte är översvallande. Men jag tror att det finns åtminstone en förklaring som är viktigare.
Färjorna är basen i gotlänningarnas kommunikationer mellan Gotland och omvärlden. Färjorna är en del av vardagen och en förutsättning för livet på ön. Dessutom ska färjorna bära varor till och från ön och blir därmed en förutsättning för ölivet även för dem som sällan eller aldrig lämnar ön. Då känns det inte speciellt bra att priset för att begagna färjorna har blivit alltmer kännbart.
Då är det inte givet att det känns som något positivt när dessa färjor blir kampanj och begivenhet, en transportarbetare i en upplevelseindustrin som delar ut resor som lockvaror. Och detta under en årstid när gotlänningarna kan få uppleva att det under många dagar i sträck är svårt eller omöjligt att överhuvudtaget boka plats – speciellt om man behöver ha bilen med sig – om man inte har en lång planeringshorisont. Det bidrar till att göra tillvaron gängligare för en öbo som inte alltid vet veckovis i förtid när den kan behöva lämna ön. Och på något sätt ta sig tillbaka.
Då är det inte så konstigt att man inte hoppar av glädje inför kampanjen ”Sommarlov på Gotland".
Jag känner mig tämligen övertygad om att en generell sänkning av biljettpriserna hade tagits emot med så gott som uteslutande glada miner.