Det är inte särskilt långt mellan Sverige och det som tidigare hette Vitryssland, men avståndet mellan folken har ändå varit stort. Belarus har varit ett stängt land, hårt styrt av Lukasjenko med ett ständigt vakande öga från Moskva.
Nu vill ingen ha honom, vare sig folket eller Putin, och hur demonstrationerna ska avlöpa och om de ger resultat vet vi ännu inte. Men det är inte bara Putin som bevakar det som händer i Minsk, hela omvärlden tittar och har ett ansvar att se till att inte svika människornas kamp för demokrati och öppenhet.
Att det inte blir ett nytt Krim, där Rysslands invasion snarare beskrivits i termer av en frihetsaktion av alldeles för många.
När man ser den modiga kampen för demokrati i vår geografiska närhet, året 2020, blir man bedrövad när man samtidigt ser hur många i vårt land – som alltid haft demokrati, aldrig behövt resa oss mot en förtryckare, alltid kunna säga vad vi tycker – beskriver Sverige som ett korrumperat land där myndigheterna går att köpa och där vissa åsikter "inte får sägas".
Det största problemet verkar vara att man inte gärna vill stå för det man säger. Man vill säga det till de som håller med så man får beröm, inte få mothugg och irriterande frågor om sånt som fakta och källhänvisningar.
Anklagelser om korrupta myndigheter hör ofta samman med att ens egen part i en fråga inte fått gehör.
Allt färre engagerar sig för att jobba politiskt, eller på annat sätt där man kan göra skillnad och jobba för att förändra det man tycker är fel. Istället växer skaran som bakom en skärm recenserar och föraktar våra demokratiarbetare, utifrån världsbilder de hämtat från källor de menar talar sanning till skillnad från våra traditionella medier som jobbar under regelverk och med ansvariga som kan ställas till svars om man bryter mot reglerna.
De politiska partierna har självklart en egen del i att de har svårt att attrahera nya medlemmar. Det krävs nya arbetssätt även om man inte kommer undan att arbetet till största delen är ideellt.
Det talas ofta om att saker är ett demokratiproblem i Sverige, vilket kan tyckas blir tragikomiskt när man ser på det som händer i till exempel Belarus men det finns grader i helvetet och vägen dit är som bekant kantad av goda föresatser.
Ett annat välanvänt uttryck är att vi inte kan ta demokratin för givet, den kan klubbas bort snabbare än vi tror. Det första steget för dem som inte gillar demokrati och ett liberalt samhälle, är att bygga misstroende mot just myndigheter och medier.
I Belarus byggs nu förhoppningsvis de första grunderna för en ny tid där folket styr och landet blir en del av sin omvärld. Vi som redan lever i ett fritt och demokratiskt land har mycket att tacka för.
Allt är inte perfekt, det finns ännu mycket att göra men vi har privilegiet att öppet tala om det som inte fungerar och kunna förändra det vi tycker kan göras bättre.